kvinnorörelsens extremfall

Jag läser Sara Stridsbergs Drömfakulteten - tillägg till sexualteorin. Det är en fiktiv bok kring radikalfeministen Valerie Solanas liv. Det är kvinnan bakom SCUM manifestet. SCUM står för Society for Cutting Up Men. Det är den manshatande horan. Det är kvinnan som sköt Andy Warhol. (Och det är ännu ett exempel på min snedvridna uppväxt - jag visste vad SCUM var tidigt i tonåren, men jag fick inte veta att hon skjutit den stora popkonstnären förrän för ett par år sen, och blev mycket förvånad. Jag hade ett hum om Simone de Beauvoirs teorier långt innan jag över huvud taget kunde sammankoppla Jean Paul Sartre med existensialismen. När någon i litteratursammanhang börjar prata om Martinsson, så är det Moa jag spontant tänker på - jag kan inte ens komma på vad mannen hon ett tag var gift med hette i förnamn. Patriarkatets bild av kvinnliga konstnärer är ett svart hål i min uppfostran.)

Valerie Solanas blir i Sara Stridsbergs tolkning en mycket intressant person. SCUM manifestet är en intressant bok. Inte för att jag på något sätt skulle hålla med om det som står däri (i princip att män är överflödiga svin, utan undantag, och att världen skulle bli mycket bättre om alla män bara eliminerades från jordens yta - blev uppsnittade så att säga. Kvinnorna kan fortplanta sig på artificiell väg). Men jag tycker att det är intressant. Detta hat. Hur det kan uppstå. Vad det kan få människor att tänka. Vilka slutsatser det får dem att dra. Jag ser inte Valerie Solanas som en feminist - hon är en människa med mycket hat inom sig, som hon väljer att rikta mot männen. Stridsbergs Valerie Solanas, såklart. Den historiska personen är ytterst sparsamt dokumenterad.
Historien är full av hatfyllda människor. Jag vill inte gå så långt som till att dra paralleller mellan Valerie Solanas och nazisterna. Valerie hade ytterst dåliga erfarenheter med män redan tidigt i livet och vi lever i en värld där kvinnor som grupp systematiskt förtrycks, medan nazisterna redan från början stod i överläge och började sparka neråt på judarna utan någon som helst grund. Men att Valerie hade anledning att hata vissa specifika män och vara skeptisk mot vårt samhällssystem, gav henne inte skäl att vilja döda alla män.
Jag fascineras, och skräms, av vad sånt oreflekterat hat kan åstadkomma. Det är nog en av de starkaste krafterna som finns. Jag kanske borde skriva en doktorsavhandling i fysik om hat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback