sammanträffanden och foster

Igår var jag på bio med Natalia. På vägen hem steg vi på ett tåg där jag stötte på Jens. Och medan jag stod där och pratade med honom, såg Natalia att hennes gamla klasskamrat Klara stod bredvid. Så där stod vi, efter vår biodejt, och pratade med varsina slumpmässigt påstötta gamla bekanta. Det blev en fin avrundning av en fin kväll.
För är det inte lustigt, att två människor som är helt omedvetna av varandras existens kan stå bredvid varandra på tunnelbanan och sen båda stöta ihop med varsina kompisar, som i sin tur känner varandra. Det blir en kedja. Och man vet inte hur ofta såna sammanträffanden bara flyter en förbi, helt obemärkt.

Inatt drömde jag att jag hade en katt. Men jag glömde att kastrera den, så en dag fick den ungar. Och det var ett stort problem, varför minns jag inte.
Det är lite obehagligt med såna drömmar. Men ändå, hellre katter än drömmarna om att jag skulle vara på smällen. Och känslan i drömmen av att det inte längre skulle vara något så långsökt.
Får killar samma sorts påträngande, uppmanande meddelanden från sina hormoner och undermedvetna, tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback