lukter

Det är lustigt, det där med lukterna. Jag träffade min moster Kaarina i torsdags och hon lånade min penna för att skriva ner en hemsideadress åt mig, och fortfarande luktar den som hon. Den där Kaarina-lukten, som jag vuxit upp med, associerad med äventyr, galenskaper och kaos. Trots att jag använt pennan mycket sen i torsdags, skrivit åtminstone ett tiotal sidor i anteckningsboken. Lukten är fortfarande stark.
Det är lustigt, därför att olika lukter tycks vara olika enträgna. Som om även en människas lukt hade en personlighet. I somras skrev jag en text, där jag i en bit av en personbeskrivning skrev: "Men han hade varma händer. Ibland när han kom hem luktade de desinfektionsmedel, ni vet, sån som läkaren alltid smörjer in händerna med innan han börjar undersökningen. Han hade en egen lukt också, det hade han faktiskt, men det var som att den var så flyktig och upplöslig med luften att den bara kändes om man stod riktigt riktigt nära." Jag tänker inte så mycket när jag skriver, ibland lägger jag bara till saker när det känns som att här behövs det något. Jag är inte så sällan osäker på ifall det jag skriver verkligen kan vara sant. Men den där upplösligheten, den har jag fått erfara i efterhand. Martins lukt satt bara i ett par timmar, sen tonades den ut tills den bara gick att inbilla sig. Ganska ironiskt, faktiskt, såhär med facit i hand.
Ibland när mamma är på sina jobbresor, kan jag lägga mig under hennes täcken eller använda hennes halsdukar. Då känner jag mig inte lika ensam. Hennes lukt är inte alls lika stark som Kaarinas, den tränger sig inte på, men den sitter i. Hon kan gott vara borta i tre veckor utan att lukten gått ur hennes lakan och bytts ut mot min egen. Och det är väl den yttersta trygghetskänslan för de flesta, något som etsat sig fast längst in i hjärnan redan under spädbarnets första andetag. Lukten av mamma.

Och jag kan undra ibland, hur min lukt beter sig. Det är svårt att veta. Jag får väl fråga någon som känner mig.
Pennan ligger på bordet och jag kan ändå känna Kaarina. Mina lakan luktar Jonatan. Han har legat på min säng idag och berättat om saker han insett medan han mediterat. Han har planer på att åka till Holland och vet inte hur länge han ska bara borta, förmodligen kommer jag inte träffa min käraste kusin förrän när jag kommer hem igen i sommar. Om ens då. Hur länge kommer hans lukt sitta kvar i lakanen, tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback