rastlösheten

Nu har jag gått två varv runt Skarpnäck. Inte för att Skarpnäck är sådär enormt stort, men ändå. Jag har plöstligt blivit så rastlös. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få utlopp för den. Jag får väl prova om en natts sömn kan få den att stillas. Om jag lyckas somna, vill säga.

Men en sak kom jag på medan jag gick mina två varv runt Skarpnäck. Jag sparkade i lövhögar och tänkte att jag nog passar rätt bra i Skarpnäck. Rent personlighetsmässigt. Jag och Skarpnäck är rätt lika. Med tokigheten och fallenheten för förvillning.
Om man nu skulle kunna vara lik ett bostadsområde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback