i en gammal anteckningsbok

Ända från julen 2001, då jag fick två anteckningsböcker från Ordning&Reda av min moster Pirjo, till studenten gick jag jämt och ständigt runt med en anteckningsbok som jag skrev ner tankar, dikter, noveller, citat och mottagna SMS i. Det har blivit rätt många anteckningsböcker. Men efter studenten har jag inte rört den sista, blå, nästan fullskrivna boken. Inte för att jag inte skulle ha skrivit, jag har bara skrivit på andra ställen, och mest bara på en sak. Inga dikter, och tankarna har hamnat direkt på bloggen.
Men nu satte jag mig med den och bläddrade lite. Den är tjock, påbörjades i juli 2006, och är fullklottrad med allt möjligt. Och det slår mig vilket jävla år 2007 var. Så mycket som inträffade då har aldrig hänt mig så koncentrerat förut. (Om det inte skulle vara för året i Tanzania, förstås. Kanske.) Inte undra på att jag när hösten kom kände mig helt mörbultad och inte orkade göra annat än att sticka och se på dumma amerikanska serier. Och läsa en och annan bok. Men nu tror jag att jag har smält allt. Åtminstone känns det så. Jag har en helt annan energi.

Något som förekommer i anteckningsboken oftare än något annat är anteckningar från lektionerna i religion och litterär gestaltning. Religion, för att vår lärare verkligen var något i en helt egen division, och litterär gestaltning för att de tenderade att flippa ut totalt. Jag hittade det här, nedtecknad 5 februari:

"Det snöar ute." Sandra
"Bara känslomässigt. Amanda rörde min fot med sin smutsiga sko." Jag
"Det är helt idiotiskt, jag förstår inte varför man kom på det från början." Basil

Strejkande wienska bagare kom på wienerbröden i Danmark.

Jag misstänker att de olika replikerna och slutkommentaren inte har något med varandra att göra, men om man läser dem ihop blir de helt surrealistiskt roliga. Tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback