[under uppförande]

Så mycket till centrum fanns inte. Istället gick en mycket trafikerad väg igenom hela
Duvbo, som dess artär eller något liknande, ni fattar...

Det var varmt och kvavt och alldeles vindstilla.
Inte så svårt att förstå då att duvboborna låg och
solade vid tegeltornet

Duvbo bestod av många söta små lamellhus och
de vackra portarna tyder på att det är byggt innan
sjuttiotalet och miljonprojektet. Men om jag ska vara
ärlig så måste jag erkänna att jag glömt det mesta
jag borde ha lärt mig under statsplaneringstemat.
Jag är fortfarande fascinerad av olika sorters hus dock
- det kanske märks på mina fortsatta upptäcktsfärder...

Det fanns många sånahär funkisvillor också, ett mycket lummigt och mysigt område
längsmed en kringelkrokig väg. Här hade de, som man säger, tagit hänsyn till den
ursprungliga terrängen och inte sprängt och hållt på, så som de gjorde med de stora
miljonprogramsområdena längre ut på blå linjen

Luften stod verkligen still. Jag orkade inte gå så länge,
jag hade klätt på mig för den kyliga dag som det enligt
väderleksrapporten skulle bli. Men portarna, dem tyckte
jag ändå om.