Paradigm
Jag sitter och pluggar religion ? hinduismen. Kastsystemet, ?under alla omständigheter är tanken om att människor är ordnade i grupper, med olika möjligheter i livet och samhället, djupt rotat i Indien?. Det står i kontrast till ?Till världskapitalismens försvar? som jag nyss läst ut. Och det får mig att fundera.
Jag tänker: PARADIGM. Detta underbara ord som ligger så runt och gojsigt i munnen, som vi fick lära oss på filosofin i höstas ? att all vetenskaplig forskning ingår i ett eller annat system (paradigm) där de regler och samband man tror på stämmer sinsemellan, men bryter helt mot andra paradigms. Anhängare av de olika paradigmen har svårt att kommunicera, de förstår helt enkelt inte varandra för de talar inte samma språk. Båda tycker att den andra är helt dum i huvudet. Men egentligen handlar det om att de har helt olika utgångspunkter. Kanske gäller det i annat än vetenskap också? Politik tillexempel. Eller religion. Jag som är född och uppfostrad av mer eller mindre vänsterradikala, miljömedvetna feministföräldrar och deras likasinnade systrar och vänner, kanske är det inte så konstigt att jag har svårt att förstå mig på moderatungar eller Johan Norberg. Kanske är det inte så konstigt att vi inte förstår hur indierna kan leva med sitt kastsystem. Varifrån hela logiken kommer. Vi är alla helt enkelt anhängare av olika paradigm.
Nu märker jag att mitt resonemang liknar den där kända relativismen som är så poppis på universiteten nuförtiden, enligt min gamla filosofilärare. Relativismen ? allting är relativt och sanningen beror på vem du är, din bakgrund och övertygelse och så vidare. Relativismen ? det finns ingen sanning, alltså är det helt onödigt att överhuvudtaget diskutera någonting, eftersom alla ändå alltid har rätt. Och det är ju lite av en återvändsgränd, det måste medges. Men jag tänker det som att det här med kulturella, politiska, religiösa paradigm inte egentligen handlar om vad som är sant, utan snarare är en förklaringsmetod för varför det är så svårt att förstå varandra ibland. Som en förklaring för mig varför jag blir så provocerad av Johan Norbergs idéer, trots att jag samtidigt klart och tydligt ser att hans argumentation håller, it makes sense som man säger på engelska. Varför jag håller stenhårt fast i mina gamla värderingar, trots att jag i ?Till världskapitalismens försvar? fann mycket goda argument för varför jag borde vara nyliberal istället. Enligt paradigmteorin skulle det bero på att vi är anhängare av olika paradigm, som håller i sig men bryter totalt mot varandra sinsemellan. Mm. Intressant vilsegång i mina tankar. Men det är ju bara en teori?