[under uppförande]

Jag har jobbat lite, jag gör ju frågor till ett resespel. Jag har gjort lite research. Läst nationalencyklopedin och wikipedia och resereportage på DN.se. Och gud vad jag vill åka. Tasmanien, Galapagos, Zanzibar, Indien. Det var så länge sen jag var långt borta. Jag vill värmen och smutsen och nya människor. Jag vill gå på nya gator. Jag vill sitta på en sten och känna lukten av träd som inte växer i Sverige. Men jag kan inte. Tänk på koldioxiden, tänk på ozonlagret, tänk på allt vatten som kommer dränka Venedig och Holland och Indonesien. Hur ska det gå att leva med det dåliga samvetet? Hur ska jag utan att ständigt känna behov av att gömma mig under täcket i fosterställning och skrika i kudden? Jag vet inte vad annat jag kan göra än att förneka och fortsätta promenera.