[under uppförande]

Idag har jag pluggat. Hardcore naturgeografi. Jag har lärt mig att berg över åttahundra meter över havet räknas som fjäll. Ett skämt, tycker jag, som har bott på tretusenfemhundra meters höjd, sett solen gå upp på sextusenåttioåtta meter över havet.
Men den svenska fjällen är en del av bergskedjan Kaledonierna. Det är ett vackert namn, tycker jag.
Och visste ni att det finns en mineral som heter apatit. Men såvärst apatisk är nog inte apatiten, för den används bland annat i framställning av konstgödsel.

När ganska många timmar gått sen jag satte mig med boken, började orden flyta ihop på sidan och jag läste plötsligt ordet inälvsdelta. Vad är ett inälvsdelta? Ett delta i inälvorna? Hur skulle det kunna se ut? Delta är ett vackert ord.
Sen insåg jag att det var isälvsdelta det stod istället och där är det nuförtiden isälvssediment i jorden.

Mitt huvud är helt vimmelkantigt, termerna trasslar in sig i varandra och om det fortsätter såhär kanske jag blir galen av ren förvirring.
Men vad finns det att göra? Det finns värden i galenskap också. Rockenroll.