en geografs liv

Idag har jag sprungit runt genom det ihärdiga snöblandade regnet och korrigerat vår karta över Hansta naturreservat i fält. Mina goretexskor höll mig torr igenom hela Boliva i sex månader, men en dag i det iskalla svenska novemberregnet och de gav upp. Jag blev inte genomsur, men tillräckligt för att det första jag gjorde när jag kom hem var att ta av mig strumporna för att kunna sluta frysa.
Men det var faktiskt inte så hemskt som det låter. Det är fältövningarna som är det roligaste med den här kursen, det är så häftigt när jag inser att jag faktiskt lärt mig något som gör att jag i praktiken kan läsa av landskapet, skapa en tidslinje, förstå hur det mesta har hamnat där det är. Och med trevligt sällskap, my fellow karterare Elin och Nick (big time orienterare - hur kan någon vara så bra på att läsa kartor?), trotsar jag gladeligen många fler regn- och snöstormar.
Och jag är faktiskt imponerad över hur korrekt vår karta var. Bara på ett par ställen hade vi gjort gränserna mellan bland- och barrskog lite fel - och det bara genom att studera flyg- och satellitbilder över området. Jag kanske håller på att bli lite av en amatörgeograf i alla fall...

Här är vår karta. Målgrupp: kartunderlag för skolutflykter med låg- och mellanstadieklasser.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback