äntligen fredag

Det är något speciellt med fredagar. Det ligger en spänning i luften. Fredagar är till för att ha roligt.
Människor i min ålder brukar tillbringa sina fredagkvällar på klubbar eller andra festliga etablissemang. Men inte jag. Mitt fredagsnöje är hopplektioner.

Redan när jag var tolv började jag rida i hoppgrupp klockan fyra på fredagar på Farsta Ridskola. Där blev jag kvar i mer än fyra år. Efter en tid blev jag uppgraderad till femgruppen, men fredagskvällarna var upptagna varje vecka medan mina vänner upplevde sina första fjortisfyllor och fyllestrul i en buske i Vitabergsparken.
När jag var sjutton bytte jag ridskola och där hade de hoppgruppen på lördagmornar istället, så det gjorde inte fredagkvällarna mycket mer lediga.

Två års lediga fredagkvällar och lördagmornar fick jag efter studenten, för så länge lyckades jag motivera min avhållsamhet gentemot ridningen av ekonomiska skäl. Men nu är jag där igen. Lördagmornar. Och med jämna mellanrum även fredagkvällar - det är då de har de långa hopplektionerna där de riktigt höga hindrena byggs. Men vad ska jag göra - jag tycker ju att det är så roligt!
Som ikväll tillexempel: Jag har ridit det nya, stora fuxstoet Westlife i snart två månader nu. I början hette det att hon inte kan hoppa. Ikväll red jag en bana helt felfritt med henne där det högsta hindret låg på nästan en meter. Det är en sån kick. Jag älskar de lite krångliga hästarna, dem man måste tänka lite med, klura lite över för att klara av. Och Westlife är så underbar, hon blir så glad när vi hoppar, hon tycker verkligen att det är kul. Hon är bara lite osäker. Hon behöver liksom någon som håller henne lite i handen först, så att hon vågar. Sen kan hon alldeles utmärkt själv. Jag är helt störtförälskad.

Se, många tjugo-nånting-åringar sitter i en bar på fredagkvällar. Jag knarkar adrenalinkickar med hjälp av höga hinder. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Man vet aldrig var man kommer att finna kärleken.

Kommentarer
Postat av: Cecilia N

Jag tycker det är lagom hisnande med 75 cm ungefär. Iaf om det är oxer.



Jag red på hoppspecialen i några år, men i påskas lade min ridskola ner den för vi hade blivit en för gles grupp och ingen ville in. Så då fick vi förtäta vanliga grupper istället. Så istället för hoppning var tredje vecka så är det väl var sjätte nu eller nåt.



Men specialen gav mig en rutin som jag märker att jag har till skillnad från mina kompisar nu. Inte så att jag är döduktig, men jag är rätt lugn inför uppgiften och bleknar inte förrän några hål upp. ;-)



Däremot är jag inge' duktig på arbetstrav. Det är bara skumpigt tycker jag.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback