nionde dagen som volontär (trettonde maj)

När det blir små tomrum i arbetsdagarna sätter jag mig och läser Latinamerikas öppna ådror av Eduardo Galeano. Det är en bok om hur europeerna kom och kolonialiserade Latinamerika.
Idag råkade jag lämna den på en bänk i köket. Annars beukar jag lägga in den i ett skåp, men nu fick jag bråttom att ge aporna mat och la bara ifrån mig den. När jag kom tillbaka, var boken borta. Jag sprang runt i hela huset, gick till caféet, letade överallt där jag tänkte att en människa kunde ha lagt den, men den fanns ingenstans.
En apa måste ha tagit den. Förmodligen Baby, det är han som brukar kunna ta sin in och stjäla mat och annat som han tror är ätbart. Som böcker tillexempel.
Jag hade helt tappat hoppet om att se min bok och regnskyddet som jag hade om den igen. Jag hade redan börjat formulera ett förlåttal i huvudet, för, som jag förklarade för Stuart som också jobbar i karantänen, det var inte min bok, utan pappas. Och även om han sagt att det inte skulle vara hela världen ifall jag inte hade med mig den hem, så skulle det ju varit trevligt att lämna fram den då, sextonde juni, och säga tack för lånet. Och pocketregnskyddet, det fick jag också av pappa för så många år sen, och det hade ju varit så användbart, speciellt när jag reser, då pocketböcker tenderar att bli så kantstötta.
Men så mitt i den här långa utläggningen om hur schysst det skulle ha varit om jag läst den här boken när jag var på ,om sydameriakaresa, för min pappa läste den ju i samband med sin, så såg jag den. Uppe precus under taket, på en takbjälke låg den.
Stuart, som är en gänglñig ung engelsman, hjälpte mig att få ner den, och bortsett från lite smuts på regnskyddet så var den helt oskadd. Med största sannolikhet tack vare just regnskyddet - det har ett gummiband som håller om sidorna så att boken inte öppnar sig när den inte ska, och av ren vana hade jag spänt fast den innan jag sprang ut till aporna. Baby hade väl klättrat upp till takbjälken med boken, men sen inte tyckt att det var värt besväret att lista ut hur den skulle öppnas. Den luktade ju ändå så tråkigt. (Jag tror att Baby uppskattar lite mer action i sina böcker, kanske Liftarens guide till galaxen. Även om det nog skulle vara nyttigt för honom att lära sig lite om sin kontinents blodiga historia. Själv tycker jag väl inte heller att boken är så speciellt rolig, men den är mycket intressant och lärorik, det är den.)
Så pappa, istället för en ursäkt, kommer du att få tillbaka en bok som varit ute på ett riktigt apäventyr.

Idag kom det en ny apa från veterinärskliniken till karantänen. Han har inget namn än, men vi kallar honom för Brando. Han är nämligen väldigt lik Marlon Brando. En riktig gudfader.
Lishou, puman vars flyg ställdes in häromdagen på grund av bybornas ignorans, kom idag äntligen iväg till Rurrenabaque också. När kontoren i La Paz öppnades och tillstånden att flytta puman bekräftades, kunde den lokala polisen inte göra något annat än att låta henne åka. Men vi äter fortfarande inte på Mama Titis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback