min vän Natalia
Jag har en vän. Hon heter Natalia. Hon är en liten capuchiapa.
Hon blev räddad från ett medicinskt forskningslabb i El Alto, utanför La Paz, och nu bor hon i karantänen här i Parque Machía, Villa Tunari. Hon är lite rädd för de andra aporna, så på dagarna när vissa av aporna blir utsläppta och fastspända på linor över hela karantänen, så får hon sitta precis vid utgången, dit bara apan Abrams lina räcker. Varje gång någon går ut eller in i karantänen börjar hon gnälla och se på en med sina små bruna ögon och om man står tillräckligt nära klättrar hon upp på ens arm eller ben och klamrar sig fast. Hon vill bli kelad med. Och för visad ömhet får man minst det dubbla tillbaka.
Hon älskar min snagg. Hon rengör den den minst en gång om dagen. Och hon slickas. Hon börjar lite försiktigt på halsen, sen börjar hon klättra upp och jag har henne i hela ansiktet, tills hon plötsligt sticker in hela tungan i mitt öra.
Börjar ni se likheterna med en viss annan Natalia?
Hon blev räddad från ett medicinskt forskningslabb i El Alto, utanför La Paz, och nu bor hon i karantänen här i Parque Machía, Villa Tunari. Hon är lite rädd för de andra aporna, så på dagarna när vissa av aporna blir utsläppta och fastspända på linor över hela karantänen, så får hon sitta precis vid utgången, dit bara apan Abrams lina räcker. Varje gång någon går ut eller in i karantänen börjar hon gnälla och se på en med sina små bruna ögon och om man står tillräckligt nära klättrar hon upp på ens arm eller ben och klamrar sig fast. Hon vill bli kelad med. Och för visad ömhet får man minst det dubbla tillbaka.
Hon älskar min snagg. Hon rengör den den minst en gång om dagen. Och hon slickas. Hon börjar lite försiktigt på halsen, sen börjar hon klättra upp och jag har henne i hela ansiktet, tills hon plötsligt sticker in hela tungan i mitt öra.
Börjar ni se likheterna med en viss annan Natalia?
Kommentarer
Postat av: Natalia
Jag slickas inte. Jag bitts!
Trackback