[under uppförande]

Vad aporna älskade de här, tänker jag när jag skrapar bort de svarta kärnorna från insidan av min frukostpapaya. Det var det första de åt när de fick papaya, med sina små fingrar började de plocka upp de runda fröna med sitt geléartade hölje om och stoppa dem i munnen. Men smältes ner gjorde de aldrig, apbajs kan jag lika väl som apornas matvanor, i de små korvarna låg hela papayakärnor och väntade på att få börja gro. Och det är väl så det fungerar, att aporna älskar papayakärnor och sen hoppar de från gren till gren och bajsar ut kärnorna någon annan stans, så att ett nytt papayaträd kan slå rot och ge aporna nya papayor att äta kärnora ur. Aporna behöver papayorna lika mycket som papayorna behöver aporna. Och aldrig kommer jag att kunna skära upp en papaya igen utan att minnas aporna i Parque Machía.
Tänker jag medan jag sitter i Lauris prydliga kök och skär upp min frukostpapaya.