fjortonde & SISTA dagen som volontär (artonde maj)
Baby satte sig på Sashas axel idag med pannlampan i händerna. Med sin käcka australiensiska lyckades hon både få med honom ut ur karantänen och lura lampan från honom. Den var lite rispig efter Babys tänder, men lyste fortfarande- Sasha jobbar annars med bäbisaporna, som har en stor bur i karantänen. Baby är extra förtjust i bäbisarna och speciellt i mjölken och specialgröten de får, så Saha får handskas mycket med Baby. Hon har blivit proffs.
Annars hände det inget speciellt idag, mer än att allting kändes lite extra betydelsefullt, eftersom det var min sista dag. Claudia rengjorde min snagg en sista gång, Timo kröp ner i min skjorta och bet mig i bröstvårtan, Rusber hoppade upp och ner på mitt huvud och Natalia slickade mig ren över hela ansiktet. Newton lyckades till slut riva mig i ansiktet medan jag sopade upp skit under hans bur, Lucio kastade sin matskål på mig och med Marucha i knät satt jag och sjöng Vreeswijk och svenska sommarvisor. Det var en bra dag, varm, och det duggade bara lite på morgonen.
Det kändes sorgligt att säga hejdå till alla aporna. Vissa av dem är ju faktiskt riktigt underbara. Och risken är ju den, att jag aldrig mer kommer att få umgås så med några andra apor.
Men gud vad underbart det var, när dagen var slut och jag fick ta ut mina värkande fötter ur de hemska gummistövlarna och skala av mig de stinkande kläderna och veta att aldrig mer denna unifrorm. Aldrig mer.
Annars hände det inget speciellt idag, mer än att allting kändes lite extra betydelsefullt, eftersom det var min sista dag. Claudia rengjorde min snagg en sista gång, Timo kröp ner i min skjorta och bet mig i bröstvårtan, Rusber hoppade upp och ner på mitt huvud och Natalia slickade mig ren över hela ansiktet. Newton lyckades till slut riva mig i ansiktet medan jag sopade upp skit under hans bur, Lucio kastade sin matskål på mig och med Marucha i knät satt jag och sjöng Vreeswijk och svenska sommarvisor. Det var en bra dag, varm, och det duggade bara lite på morgonen.
Det kändes sorgligt att säga hejdå till alla aporna. Vissa av dem är ju faktiskt riktigt underbara. Och risken är ju den, att jag aldrig mer kommer att få umgås så med några andra apor.
Men gud vad underbart det var, när dagen var slut och jag fick ta ut mina värkande fötter ur de hemska gummistövlarna och skala av mig de stinkande kläderna och veta att aldrig mer denna unifrorm. Aldrig mer.
Kommentarer
Trackback