[under uppförande]

Nu sitter jag vid gate 14 pa Limas flygplats, jag lyckades checka in utan problem, mina vaskor vagde inte for mycket och jag fick visst checka in tva stycken och ingen skrek pa mig for att jag hade bolivianska russin i handbagaget, och flygplatsskatten gick att betala i soles, vilket gjorde att jag slapp vaxla nagra soles till dollar - alla dessa vaxlingsavgifter, det jobbigaste med att resa. Jag kopte den dyraste lasken jag inhandlat under den har resan, och nu sitter jag alltsa har, vid gate 14, dricker neongul Inca Kola och pratar resminnen med Allison fran London.
I mina katastrofscenarier om hemresan har allt hant innan denna punkt. Nu finns det inte mycket mer som skulle kunna ga fel (om inte den amerikanska tullen tror att mitt apipulver ar nagon sorts ny drog). Jag har tio timmar pa Newarks flygplats for att hitta min nya gate, och om planet skulle krascha sa finns det ju inte sa mycket som jag kan gora at saken. En kvinna sitter mitt emot mig och laser bibeln. Sjalv tanker jag sova pa planet, om det inte finns nagon bra film pa den personliga lilla tv-skarmen forstas.