sommarjobbet I

Jag tycker om maskiner. På mina konsultjobb har jag fått lära mig att använda diverse maskiner. Förra sommaren jobbade jag i ett tvätteri och stod i åtta timmar vid den stora mangeln. Det var en riktig monstermangel, den var enorm, den var som ett helt litet hus, kanske fem meter lång och genom den skulle lakanen manglas och komma ut på andra sidan, perfekt färdigvikta. Det var ett tungt jobb, att lyfta upp, skaka ut och haka fast lakanen i mangelkrokarna, men själva maskinen var fascinerande.
Förra sommaren jobbade jag också som vaktmästare på ett kontor i Haninge. Där hade jag bland annat hand om återvinningsstationen och kompressorn - den stora containern på bakgården där allting brännbart slängdes och sen pressades samman med en ohygglig kraft. Träflisor flög och cd-skivor skrasade. Den där kraften. Vad det sög i mig.
Sen, under hösten, jobbade jag lite som receptionist på ett annat ställe, och där hade jag ansvar för att den utgående posten skulle frankeras. Frankeringsmaskinen, denna härliga makapär. Jag skapade ett helt system för hur jag frankerade - väga breven, mata in dem under stämpeln och sen fånga upp dem när de kom ut på andra sidan. Roligt. Samma, meditativa rörelse, om och om igen. Jag hade inte pallat det om jag varit tvungen att göra det varje dag, hela dagen, men nu jobbade jag bara över lunchen ett par dagar i veckan. Frankeringsmaskinen var toppen!

Och nu, vaktmästare igen och jag jobbar mest med posthanteringen. Bland annat ska jag öppna och sortera återsänd post. Men jag behöver inte öppna alla brev för hand, nej, det finns en sprättningsmaskin. SPRÄTTNINGSMASKIN. Underbara uppfinning. Man matar in kuverten på ett band och de far iväg i en hisnande fart och kommer ut på andra sidan, uppsprättade. Skärbladen i den torde vara ohyggligt vassa, att fastna där med fingrarna vill man inte. Men det är skyddskärmar över skärmojängen där bara kuverttjocka saker kommer igenom, så några avskurna fingrar kommer jag inte få den här sommaren i alla fall. Men att stå där och mata in kuverten är så spännande, jag kan inte få nog. Hej vad det far!
Ja, gud, jag och maskinerna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback