att kunna fläta sitt hår (10 juli)
Jag saknar mitt långa hår. Jag saknar att kunna fläta det, långt ner på ryggen, att dra borsten igenom det. Jag saknar formen som det långa håret gav mitt ansikte.
Jag saknar inte att behöva plocka långa hårstrån från allt, tröjor, kuddar, mössor, men sånt är det lätt att glömma.
Mitt hår är så kort nu, det är skönt, visst, men det går så långsamt. Det blir ingen skillnad på fest och vardag och mitt ansikte är bart. Om jag lägger manken till kanske jag kan få tillbaka det där långa om en sisådär tre år, men tre år är lång tid. Mycket lång tid. För tre år sen skulle jag börja trean i gymnasiet, det är ett helt liv sen. Och alla andra utom jag verkar tycka att mitt korta hår passar mig bäst, Jonatan sa att jag inte får låta det växa.
Det är flätan jag saknar, tyngden mot ryggen.
