... and Hugh Jackman (11 juli)

Nu har jag sett sista avsnittet av sista säsongen av Scrubs. Det är sorgligt. Inte bara för att det var sista avsnittet, aldrig mer några nya Scrubs, aldrig fler galna fantasier av JD eller hemska jävelstyg från the Janitor, långa arga utläggningar från Dr. Cox eller panikattacker à la Elliot. Sorligt också för att sista säsongen var så sorgligt dålig jämfört med allt annat fantastiskt som de tidigare sju säsongerna kommit med. Skrattet liksom fastnade i halsen, hade skådisarna plötsligt glömt hur de skulle spela karaktärerna som de axlat med sån perfektion i sju tidigare säsonger?

Jag vet inte. Kanske var jag bara bitter för att det var den sista. Scrubs är serien som aldrig svikit mig. Hur pissig min dag än varit, har Scrubs alltid kunnat få mig att skratta, samtidigt som den aldrig blivit så korkad och platt som många amerikanska sitcoms tenderar att bli. Den har precis rätt blandning av satir, slapsticks, elakheter och galenskaper. Jag har älskat Scrubs. Vad ska jag göra nu när det är slut?

Men kanske är det bra att det är över. Jag måste dra ner på sjukhusserierna jag följer. Det kanske inte märks nu, men jag har hypokondri i familjen. Jag vill inte ge mig själv griller.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback