sju dagar kvar II
Ännu mer pengar spenderade idag. (HU! Men pappa, som jag gick på stan med, sa att det är bra träning för mig. Jag måste ju lära mig, någon gång.) Diverse familjebekanta och pappa lyckades övertyga mig om att jag behöver ha med mig en liten kompaktkamera också, något att ha i fickan när jag går på stan, som inte drar åt sig lika mycket uppmärksamhet som systemkameran. Så nu är jag en något förvirrad ägare av en brun Canon Ixus 80IS.
Och sen sa pappa att han inte tänker släppa iväg mig till andra sidan jordklotet utan en mobiltelefon. Så eftersom min mobil är åtta år gammal och med allra stösta sannolikhet inte fungerar i Amerikatt, så inhandlade jag hastigt och lustigt en röd Sony Ericsson med 1,3 megapixelkamera. Dessa nymodigheter.
Dessutom gick jag förbi Weekday och såg ett par turkosa jeans för halva priset som jag bara var tvungen att köpa - jag har ju ändå letat efter ett par jeans i nästan exakt den färgen i sådär ett och ett halvt år.
Nu ska jag inte köpa något på tio år. Minst.
(Men jag tänker på gammelfarmor Sonja. Det är hon som betalar halva min resa. Hon var en äventyrslysten kvinna, har jag fått intrycket av från det som berättats för mig om henne. Själv minns jag inte, hon fick alzheimers när jag var liten och dog när jag var nio. Men hon är nog glad åt att jag använder hennes pengar till att resa till Bolivia för att fotografera apor och blommor i Amazonas. Hon älskade blommor, säger pappa.)
Och sen sa pappa att han inte tänker släppa iväg mig till andra sidan jordklotet utan en mobiltelefon. Så eftersom min mobil är åtta år gammal och med allra stösta sannolikhet inte fungerar i Amerikatt, så inhandlade jag hastigt och lustigt en röd Sony Ericsson med 1,3 megapixelkamera. Dessa nymodigheter.
Dessutom gick jag förbi Weekday och såg ett par turkosa jeans för halva priset som jag bara var tvungen att köpa - jag har ju ändå letat efter ett par jeans i nästan exakt den färgen i sådär ett och ett halvt år.
Nu ska jag inte köpa något på tio år. Minst.
(Men jag tänker på gammelfarmor Sonja. Det är hon som betalar halva min resa. Hon var en äventyrslysten kvinna, har jag fått intrycket av från det som berättats för mig om henne. Själv minns jag inte, hon fick alzheimers när jag var liten och dog när jag var nio. Men hon är nog glad åt att jag använder hennes pengar till att resa till Bolivia för att fotografera apor och blommor i Amazonas. Hon älskade blommor, säger pappa.)
Kommentarer
Trackback