[under uppförande]

Den sjätte februari gick jag runt på gränderna i La Paz och såg hur en av alla dessa miljoner skoputsare liksom gick in i en vägg, som om han inte fanns, för att undvika att gå in i en "vanlig" människa. Och det bara slog mig hur hemsk det är att det finns människor som lever sina liv med att se ner i gatan. Att de accepterat att det är deras plats i världen.
Och jag, som inte gör någonting åt det. Det är nästan ännu värre. Jag har hittills inte låtit mina skor bli putsade en enda gång än.