minus & plus

Jag har haft tankar snurrande i huvudet ett tag nu, men inte kommit mig för att skriva ner dem. Och snart börjar universitetet och resten av vardagen och jag kommer få annat att skriva om, så jag känner att jag vill få ner det jag tänkt på, även om jag inte orkar göra något utvecklat av det. Så jag skriver en plus- och minuslista:

[ - ] Häromveckan pratade jag med en person ur mina föräldrars generation, vi pratade om yrken och framtiden och jag sa att dessa sommarjobb som jag har haft genom åren har fått mig att inse att det viktigaste för mig i ett jobb är att jag känner att det är meningsfullt, att jag gör skillnad. Pengar och prestige är inte alls speciellt viktigt. Och då sa hon att det är ganska typiskt för en person i min generation, att vi har det valet. Att det inte var så länge sen som de flesta jobbade med vad som helst bara för att överleva, för pengarna. Hon hade den där tonen, ordvalet, som fick mig att känna mig bortskämd. Som att hon ville sätta mig på plats.
Och jag satt där och kände mig bortskämd och överpriviligerad, tills jag blev arg och tänkte att var det inte det som alla de där människorna strävade efter? Välfärdsstaten, folkhemmet, utvecklingen, var inte målet med den att barnen till slut skulle kunna välja sina liv själva? Kunna jobba med någonting som de verkligen trivs med, och inte bara ett medel för överlevnad? Det är i alla fall min uppfattning, och jag tänker inte bli skuldbelagd för de privilegier jag föddes in i. Det är ju inte som att jag planerar att slösa bort dem till ingen annans nytta än min egen. Jag ska plugga geografi. Värre yrkesval finns.
Den svenska skulden. Den gör mig så arg.

[ - ] För någon vecka sen såg jag sista avsnittet av tredje säsongen av Heroes, och jag bara - VAFAN. Claire träffar en ny söt pojke i varje säsong, och ALLTID försvinner de utan kommentar. Claires homecomingdate i sin hemstad innan allting hunnit börja, den vackra flygande killen som faktiskt får en ganska viktig roll, vad hände med honom? Inte ett knyst i säsong tre, nej, för då dyker den gälförsedda serienörden upp. Lammkött alla tre. Men inte får de stanna kvar. De försvinner, utan kommentar. Inte ens Claire märker det. Fan vad jag stör mig på Claire.

[ + ] Entourage. Jag vet inte vad det säger om mig egentligen, den här fascinationen jag känner för det förmodade kändislivet i Los Angeles, men ja. Jag älskar Entourage. Det är så härligt avslappnande och smaklöst att det blir okej.

[ + ] Mamma kom hem från Finland i lördags. Och trots att det första hon gjorde var att påpeka hur mycket prylar som ligger där det traditionellt sett inte bör ligga saker i mitt rum, så är jag ändå mest glad över att hon är hemma igen. Det är skönt att ha någon i lägenheten, att ha någon att prata med i förbigående sådär, att det finns någon att laga mat till, att ha lite marginaler med hushållskassan (jag kan äta ost igen!). Lite ensamboende är trevligt ibland, men helst har jag sällskap. Jag finner mänsklig närvaro mycket mer motiverande.

[ + ] På onsdag börjar kören, och gud vad jag ser fram emot det! Jag har saknat uppvärmningarna och partiturerna, och Markuskyrkans fantastiska tegelväggar. Och idag ringde jag Stockholms ridhus och nästan ännu mer än kören ser jag fram emot att ridskoleterminen sätter igång. De hade en plats ledig i min gamla hoppgrupp på lördag och jag kan knappt bärga mig.

[ ? ] Geografi!? Hur kom jag fram till det? Vet jag ens vad det är? Vad har jag gett mig in på?
Om en vecka börjar universitetet och jag har plötsligt fått kalla fötter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback