den bekväma vägen till Cusco
Sista dagen i La Paz blev hysterisk. Vi missade avskedsfikat som Lauri hade arrangerat och kom inte tillbaka till huset på Calle 1 i Bolognia förrän vid nio på kvällen. Då hade vi fortfarande all packning kvar. För mig var det ingen fara, det var ju bara en vecka jag skulle packa för, men Cecilia och Jonna skulle få ner allt de ägde i sina ryggsäckar, packa ihop sina liv och lämna La Paz för gott. Jag kom i säng runt ett. De andra sov nog inte alls.
Och sen på morgonen visade det sig att Cecilia under natten hade kommit på att hon inte var klar med La Paz än. Hon ville inte åka. Och jag var ju så trött. Vi hade inte lyckats hitta någonstans att bo i Cusco, allt hade gått så snabbt och det var påsk. Många människor som är lediga och vill titta på gamla inkastenar. Jag började också känna att det skulle vara mycket mysigare att bara gå och lägga mig igen. Men Jonna ville verkligen till Machu Picchu och efter lite förhandlande kom vi fram till att Cecilia skulle stanna och åka direkt till sitt flyg från Lima, medan jag och Jonna skulle åka på tumanhand till inkornas gamla huvudstad.
Ett par tårar på bussterminalen blev det. Avsked är aldrig lätta. Att komma över gränsen gick nästan för lätt, men efter en timme i Peru gick bussens motor sönder och vi blev stående i ett par timmar. Det började regna - men det gjorde ingenting. Vi hade tak över huvudet, stora bakåtfällbara, vadderade säten och inga mygg så långt ögat kunde nå. Vi hade varit med om värre.
Motorn blev fixad och efter sexton timmar i bussen anlände vi till Cusco. Och det visade sig inte vara några problem alls att få en säng att sova i - vi hamnade på Loki Backpackers Hostel. Vi fick knappt ens komma innanför porten innan konversationerna med den andra backpackerserna började. Vi kände oss mycket välkomna.
Nästa dag skulle vi ta oss an uppdraget att hitta transportmedel upp till en av världens populäraste turistattraktioner.
Och sen på morgonen visade det sig att Cecilia under natten hade kommit på att hon inte var klar med La Paz än. Hon ville inte åka. Och jag var ju så trött. Vi hade inte lyckats hitta någonstans att bo i Cusco, allt hade gått så snabbt och det var påsk. Många människor som är lediga och vill titta på gamla inkastenar. Jag började också känna att det skulle vara mycket mysigare att bara gå och lägga mig igen. Men Jonna ville verkligen till Machu Picchu och efter lite förhandlande kom vi fram till att Cecilia skulle stanna och åka direkt till sitt flyg från Lima, medan jag och Jonna skulle åka på tumanhand till inkornas gamla huvudstad.
Ett par tårar på bussterminalen blev det. Avsked är aldrig lätta. Att komma över gränsen gick nästan för lätt, men efter en timme i Peru gick bussens motor sönder och vi blev stående i ett par timmar. Det började regna - men det gjorde ingenting. Vi hade tak över huvudet, stora bakåtfällbara, vadderade säten och inga mygg så långt ögat kunde nå. Vi hade varit med om värre.
Motorn blev fixad och efter sexton timmar i bussen anlände vi till Cusco. Och det visade sig inte vara några problem alls att få en säng att sova i - vi hamnade på Loki Backpackers Hostel. Vi fick knappt ens komma innanför porten innan konversationerna med den andra backpackerserna började. Vi kände oss mycket välkomna.
Nästa dag skulle vi ta oss an uppdraget att hitta transportmedel upp till en av världens populäraste turistattraktioner.
Kommentarer
Trackback