borta bra, men hemma bäst

Nu är vi tillbaka i La Paz igen. Vad fantastiskt det kändes, när vi steg in genom husporten, blev välkomnade av alla glada människor som saknat oss och jag kunde gå upp för trapporna till Lauris lägenhet, in i mitt och Natalias rum, dumpa av min ryggsäck på golvet och bara lägga mig på sängen, min säng, alldeles lagom hård, med rena lakan och nattröjan som jag snott av mamma under kudden. Jag vill inte åka härifrån, aldrig någonsin.
Jag köpte frukt för trettio bolivianos (en papaya, tio moko mokos, tio tunas, fem pomelos) och åt, jag ska bara äta frukt och grönsaker nu, länge, inget mer friterat och fett och snabbköppt på gatan, jag blir illamående av bara tanken. Och nu sitter jag på kvartersnätkaféet i långbyxor och fleece och är precis lagom varm. Ni kanske tycker att det låter konstigt, men just nu älskar jag kylan. Jag fick lite för mycket, lite för påträngande av värmen under våra veckor i Amazonas. Nu är jag glad.

Jag vet att jag borde berätta om resan från Rurrenabaque till Trinidad nu, att jag ligger där i kronologin. Men jag känner mig inte riktigt redo. Det är en kraftansträngning bara att tänka på det. När jag kommer hem kommer jag förmodligen att kunna dra en inlevelsefull redogörelse över de bolivianska regnskogsvägarna under regnperioden för alla som vill höra, men just nu vill jag bara njuta av att vara tillbaka i civilisationen. 
Imorgon kanske. Vi får se.

Kommentarer
Postat av: marja

Hej,

Olipa kiva saada elonmerkki, vihdoinkin. Kiva että olette takaisin la Pazissa.

Iso Hali

äiti

2009-04-05 @ 01:05:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback