Uppsala

Igår åkte jag med två vänner till Uppsala för att hälsa på två andra vänner som alldeles nyligen börjat plugga där. Jag hade aldrig varit i Uppsala förr, jag hade bara hört galna historier om studentfester och nationer och könssjukdomar. Kanske inte de allra mest positiva fördomarna.
Men jag störtförälskade mig. De underbara höstfärgerna kan ha bidragit, men det är något speciellt med små, gamla städer. Domkyrkan. Det var mulet största delen av dagen, men ungefär lagom till att vi gick in på den stora kyrkogården, tittade solen fram och sken mellan alla gula fallande löv och det var alldeles magiskt. Med gravarna från förrförra seklet var det som att vi stigit in i en tidsmaskin. Jag ångrade så bittert att jag inte haft kameran med mig, men samtidigt kändes det bra att vilja ha den där. Det var så länge sen jag hade lust. Nu fick jag sakna. Som de säger, distance makes the heart go fonder. Jag och kameran behöver en nytändning.
Likaså med studierna. Nu vill jag verkligen flytta till Uppsala och börja plugga, jag vill vill vill. Men det kommer jag inte kunna förrän tidigast nästa höst. Fatta vad mör jag kommer att vara då, första månaderna kommer att gå på ren lust. Det är så det ska vara. Ibland ska man låta bli att göra det man vill göra, för att bygga upp lite saknad så att uppskattningen blir större när man väl får göra det.
Vi åt lunch på Snärkes nation och på kvällen gick vi på korridorsfest. Och trots att jag var gäst, kändes det verkligen som att jag hörde dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback