språkkunnighet

Det här med språken. Varför studerar jag spanska egentligen? Jag har fått för mig att det är coolt att vara mångspråkig. Att det skulle kunna bli mitt typ partytrick. Femspråkig skulle jag vilja vara.
Men egentligen, i denna internationella värld, allting sker ändå på engelska, risken är att det är bortkastade ansträngningar. För det är så jävla jobbigt. Hur blir världen bättre av att jag vet vad kelsjuk är på spanska? (Det fonetiskt vackra ordet cariñoso råkar ha denna vemodigt vackra innebörd.) Hur kan jag, rent filosofiskt, rättfärdiga mina språkstudier? Jag känner att mina slutledningar börjar bli oförlåtligt ovälgrundade. Jag borde läsa filosofi istället. (Bara för att inse att det är ännu mindre rättfärdigat i ett globalt perspektiv. Skit!)

Men idag över middagen pratade jag spanska med min mamma i en halvtimme minst. Och det var inte bara för själva konversationens skull, jag berättade saker för mamma som hon inte visste, ni vet, ett såntdär vanligt middagssamtal - vad ska du göra i helgen? jag vill testa ett nytt recept på söndag, har du några önskemål? maten är klar! Trots bristen på logik, kändes det som att åtminstone min värld blev lite bättre av att jag fick testa mina spanskaben, och höll mig upprätt, om än lite vingligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback