[under uppförande]

Jag läser Lady Chatterley's Lover av D. H. Lawrence. Den handlar om Constance Chatterley som bor på ett gods på landet med sin rullstolsbundne man, som invalidiserades under första världskriget. Hennes syn på livet är inte den allra hoppfullaste, men samtidigt är hon så förnuftig, det står:

"Sometimes she wept bitterly, but even as she wept she was saying to herself: Silly fool, wetting hankies! As if that would get you anywhere!"

Jag känner mig ganska ofta som Lady Chatterley.