den praktiska filosofins historia
Igår började den sista delkursen i praktisk filosofi I. Som kurslitteratur ska vi läsa ungefär halva Bertrand Russells A history of Wester Philosophy. Den behövde jag inte köpa, för mamma hade fortfarande kvar den sen hon läste filosofi på sjuttiotalet. Igår när jag läste igenom innehållsförteckningen för att markera alla kapitlen som vi ska läsa, märkte jag att det var helt onödigt. Mamma hade nämligen redan markerat exakt samma.
Den här delkursen i praktisk filosofi på Stockholms universitet har alltså sett likadan ut ända sen sjuttiotalet - samma kapitel i samma bok. Och föreläsaren vi har kan mycket väl vara samma som mamma hade, det skulle nästan kunna växa mossa på honom. Fast han är riktigt rolig, så det gör ingenting att han är gammal.
Det är väl en av filosofins både styrka att svaghet - att utvecklingen går så långsamt att man i princip kan använda samma kursböcker i trettio år (eller tvåtusen, vi ska läsa originaltexter av Platon och Aristoteles också). I vilket annat ämne skulle man kunna göra det? För de flesta andra ämnen var ju sjuttiotalet i princip på stenåldern.
Den här delkursen i praktisk filosofi på Stockholms universitet har alltså sett likadan ut ända sen sjuttiotalet - samma kapitel i samma bok. Och föreläsaren vi har kan mycket väl vara samma som mamma hade, det skulle nästan kunna växa mossa på honom. Fast han är riktigt rolig, så det gör ingenting att han är gammal.
Det är väl en av filosofins både styrka att svaghet - att utvecklingen går så långsamt att man i princip kan använda samma kursböcker i trettio år (eller tvåtusen, vi ska läsa originaltexter av Platon och Aristoteles också). I vilket annat ämne skulle man kunna göra det? För de flesta andra ämnen var ju sjuttiotalet i princip på stenåldern.
Kommentarer
Trackback