läsdagboken

Nu har jag läst klart Allt. Det kändes som att det var dags. Jag började i mellandagarna, i slutet av december ett år som inte är samma som det vi är inne i nu. Ja. Så det kändes som att det skulle vara alldeles för mycket om jag sköt fram slutläsningen in i februari. Så det blev sista dagen i januari och de sista sextio sidorna. Och som Feldman skriver att man får i min kursbok i argumentationsanalys - jag suspenderar mitt judgement. 628 sidor och jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Jag har blivit ovanligt ambivalent på sista tiden, till och med för att vara jag.
Men nu i alla fall, ska jag börja läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Fast jag märkte just att den utgåvan jag hittade i pappas bokhylla innehåller den fullständiga texten ... [och] avviker från denna endast genom att verben genomgående har singularform. Och det är ju helt värdelöst, det är ju verbens pluralform som gör halva nöjet i de gamla böckerna. Så det blir till att gå till biblioteket imorgon. Efter filosofiföreläsningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback