den osäkra tonåringens strävan att passa in

Jag ska ju, som sagt, börja studera i vår. Praktisk filosofi på Stockholms universitet. Upprop 21 januari på Frescati. Jag har redan börjat noja. Om allt möjligt. Om att jag inte kommer att palla trycket. Precis som inför gymnasiet tänker jag att det jag gjort innan, det är bara lek, nu är det på allvar och jag kommer inte att klara av det. Men med gymnasiet gick det ju rätt bra till slut, jag överlevde ju. Jag kanske har en någorlunda bra förmåga att anpassa mig efter vad som krävs av mig. Försöker jag intala mig själv. Men hittills har det inte gått så bra. Intalningen, alltså.

En sak som mina nojor fått mig att göra är att låna den första av kursböckerna på biblioteket och läsa den från pärm till pärm. En sån bedrift är det inte, den är knappt hundra sidor lång, men ändå. Jag känner mig som en överambitiös plugghäst.
Den är skriven av en Thomas Nagel. Jag kollade upp honom på Wikipedia. Han är född i forna Jugoslavien, men har under hela sitt vuxna liv verkat i anglosaxiska länder. Han har jobbat på en rad olika universitet i USA, men är nu professor i filosofi på New York University. Hans specialiteter är politisk filosofi och etik.
Boken jag läste heter Vad är meningen med alltihop? och är en introduktionsbok i filosofi. Den behandlar med några enkla infallsvinklar de stora filosofiska frågorna. Två kapitel ägnas åt moral och rättvisa. Nagel skriver att två stora orsaker till ojämlikhet inom ett land är dels den sociala samhällsklass en person föds in i, och dels de genetiskt betingade talanger som en person föds med. Han skriver också att staten i ett land kan ha som uppgift att jämna ut den här sortens ojämlikheter, eftersom det är orättvist. Att staten genom beskattning av de rikare och bidrag av olika slag åt de fattigare kan göra landet lite rättvisare.
Han skriver att vissa menar att staten inte har några sådana skylldigheter, att det bara är så som världen är beskaffad. Andra menar att staten med rätt kan jämna ut skillnader som uppstått på grund av klasstillhörighet, men inte talanger.
Själv anser Nagel att staten har en skylldighet att skapa ett så rättvist samhälle som möjligt, där alla får samma möjligheter att leva ett så drägligt liv som möjligt. Och det kräver att staten beskattar befolkningen så att de rika måste dela med sig till de fattiga, det kräver att även de vars föräldrar inte kan betala dyrt för sina barns skolgång får möjlighet till en utbildning. Och det kräver många andra såna, utjämnande åtgärder. Det kräver ett välfärdssamhälle. Skriver professor i filosofi, Thomas Nagel. För att ett samhälle ska bli rättvist.

Borde inte det betyda något? Det här är ingen svenssonunge som indoktrinerats med folkhemsidéns storhet med bröstmjölken. Det är en amerikansk professor som jobbar med att fundera på vad som är rätt och fel, ur ett stort, allmänmänskligt perspektiv, dagarna i ända. Han kan nog, enligt min ringa bedömning, anses vara expert på sitt område och alltså veta vad han snackar om. Och när han ska beskriva ett rättvist samhälle, så är det nästan Sverige han beskriver.
Och han är inte ensam om det. Jag har hört och läst många människor, av alla olika slag och nationaliteter, berömma vårt välfärdssystem. Att det är just det som gör Sverige så bra, så beundransvärt.

Men vad gör vi? Vi svenskar, som borde vara stolta över det som människor världen över beundrar? Vi röstar på politiker som vill avfärda välfärden illa kvickt. Som osäkra tonåringar ser vi oss omrking och vill förändras för att bli som alla andra.
Nu senast Apoteket. Inte för att Apotekets vara är någon hjärtefråga för mig precis, inte för att det statliga monopolet i just det här fallet bidrar så mycket till ett rättvisare samhälle, men att ännu ett statligt företag ska säljas ut? Många bäckar små, som man säger. Vad är det vi försöker åstadkomma?
Jag och filosoferna skakar på huvudet. Vi tycker att Sverige borde växa upp, sluta bete oss som en osäker tonåring och börja vara stolt över det samhälle som vi varit på god väg att skapa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback