twenty-one things you might not know about me
För ett tag sen slukade jag de två första böckerna i Libba Brays triologi om magi i 1800-talets societets-England. Min litterära regression, om du så vill. Så nu, i väntan på att den tredje boken ska dyka upp på Statsbiblioteket, så surfar jag runt på nätet...
Hennes böcker har en hemsida, som det mesta har nuförtiden antar jag. Jag läste hennes inte så speciellt konventionella 21-punktssjälvbiografi och fann henne mycket rolig på något sarkastiskt sätt. Och jag upptäckte att jag kunde nämna 21 liknande punkter om mig själv. Jag blev inspirerad. Jag ville göra en likadan, efter hennes mall. Denna torsdag känner jag för att vältra mig i mig själv (istället för att plugga, som jag egentligen borde).
Så i den nyväckta andan av att återupptäcka mig själv, here goes:
Twenty-one things you might not know about me
1. När jag föddes bodde mina föräldrar i en etta på Söder (de hippa kvarteren) men när jag började åla runt i lägenheten upptäckte de att det nog var lite väl litet för en småbarnsfamilj och så flyttade vi ut till den nybyggda tegelförorten Skarpnäck. Då var jag ett halvår gammal. När jag var tre flyttade vi in på Varmfrontsgatan, och där har jag bott sen dess. I samma rum, samma utsikt över lusthuset och hålen i garageväggen, i sjutton år. (Med en liten, ett år lång parantes i Tanzania.) När jag tänker på det får jag svindel.
2. Min pappa blev reporter på Dagens Nyheters resebilaga när jag var sex, gick över till bli redaktör och slutade inte där förrän i höstas. Min mamma är biståndshandläggare på Sida och jobbade främst med östra och södra Afrika under min uppväxt. Detta resulterade i att jag fick/tvingades resa en hel del under min uppväxt.
3. Den första berättelsen jag skrev var i tvåan, åtta år gammal. Den var på finska och handlade om en brun häst som gick på promenad. Jag kan fortfarande inte stava på finska, efter nio år i en finsk skola, gissa hur välskriven berättelsen om den bruna hästen var... Ja, precis.
4. Jag är allmänt mycket intresserad av ord. På sätt och vis kan man säga att ord är mitt största intresse. Jag kan fascineras så av hur ord låter, hur de ligger i munnen, själva fonetiken. Idag tycker jag att ordet anakronism ligger alldeles fantastiskt i munnen.
5. Min hälsovådligaste ovana är att jag kan få för mig att äta glass eller choklad eller chips eller ost eller något annat såntdär onyttigt men o, så gott, och sen kan jag inte sluta. Jag var urbilden av ambitiös, frisk, diciplinerad tonårstjej när jag var femton - men det har jag vant mig av med. Jag är världsbäst på att tvivla på mig själv och mina egna förmågor. Och jag är farlig med ord, både skrivna och talade - när jag väl kommit igång kan jag inte sluta. Jag kväver mina medmänniskor med mina ordströmmar.
6. De tre saker jag tycker bäst om med mig själv är mitt öga för detaljer (en föreläsning kan bli så mycket roligare när man märker att läraren har en vit-och-grön-randig och en svart strumpa på sig), min ordentlighet och hängivenhet, och min händighet.
7. Jag har ett virus latent i kroppen som ger mig ansiktsförlamning när mitt immunförsvar är svagt. Hittills har det inträffat tre gånger, senast nu i höstas. Det är inte så roligt som det låter (och det låter ju inte alls roligt...).
Hennes böcker har en hemsida, som det mesta har nuförtiden antar jag. Jag läste hennes inte så speciellt konventionella 21-punktssjälvbiografi och fann henne mycket rolig på något sarkastiskt sätt. Och jag upptäckte att jag kunde nämna 21 liknande punkter om mig själv. Jag blev inspirerad. Jag ville göra en likadan, efter hennes mall. Denna torsdag känner jag för att vältra mig i mig själv (istället för att plugga, som jag egentligen borde).
Så i den nyväckta andan av att återupptäcka mig själv, here goes:
Twenty-one things you might not know about me
1. När jag föddes bodde mina föräldrar i en etta på Söder (de hippa kvarteren) men när jag började åla runt i lägenheten upptäckte de att det nog var lite väl litet för en småbarnsfamilj och så flyttade vi ut till den nybyggda tegelförorten Skarpnäck. Då var jag ett halvår gammal. När jag var tre flyttade vi in på Varmfrontsgatan, och där har jag bott sen dess. I samma rum, samma utsikt över lusthuset och hålen i garageväggen, i sjutton år. (Med en liten, ett år lång parantes i Tanzania.) När jag tänker på det får jag svindel.
2. Min pappa blev reporter på Dagens Nyheters resebilaga när jag var sex, gick över till bli redaktör och slutade inte där förrän i höstas. Min mamma är biståndshandläggare på Sida och jobbade främst med östra och södra Afrika under min uppväxt. Detta resulterade i att jag fick/tvingades resa en hel del under min uppväxt.
3. Den första berättelsen jag skrev var i tvåan, åtta år gammal. Den var på finska och handlade om en brun häst som gick på promenad. Jag kan fortfarande inte stava på finska, efter nio år i en finsk skola, gissa hur välskriven berättelsen om den bruna hästen var... Ja, precis.
4. Jag är allmänt mycket intresserad av ord. På sätt och vis kan man säga att ord är mitt största intresse. Jag kan fascineras så av hur ord låter, hur de ligger i munnen, själva fonetiken. Idag tycker jag att ordet anakronism ligger alldeles fantastiskt i munnen.
5. Min hälsovådligaste ovana är att jag kan få för mig att äta glass eller choklad eller chips eller ost eller något annat såntdär onyttigt men o, så gott, och sen kan jag inte sluta. Jag var urbilden av ambitiös, frisk, diciplinerad tonårstjej när jag var femton - men det har jag vant mig av med. Jag är världsbäst på att tvivla på mig själv och mina egna förmågor. Och jag är farlig med ord, både skrivna och talade - när jag väl kommit igång kan jag inte sluta. Jag kväver mina medmänniskor med mina ordströmmar.
6. De tre saker jag tycker bäst om med mig själv är mitt öga för detaljer (en föreläsning kan bli så mycket roligare när man märker att läraren har en vit-och-grön-randig och en svart strumpa på sig), min ordentlighet och hängivenhet, och min händighet.
7. Jag har ett virus latent i kroppen som ger mig ansiktsförlamning när mitt immunförsvar är svagt. Hittills har det inträffat tre gånger, senast nu i höstas. Det är inte så roligt som det låter (och det låter ju inte alls roligt...).
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback