negativkaos

Jag har nu i tre dagar suttit på mitt golv med fotokuvert omkring mig i ett enda kaos. Det hann bli en hel del negativ, innan jag föll för trycket och övergick till digitalt. Alla bilder jag tog mellan 1999 och 2006 hade jag packat in i ett skåp. Men jag visste inte vad jag skulle göra med dem, de fick vara kvar i fotokuverten efter att jag satt in papperskopiorna i fotoalbum. Till slut tog de upp en hel papperskasse. Helt huller om buller.
Ja, ordningsmaniker som jag är, bestämde jag mig för att slå på stort. Jag beställde negativfickor och tillhörande pärm från internet och nu har jag alltså suttit all min lediga tid under tre dagar på mitt golv och lagt i högar, fått svidande ögon av att se in i lampan hela tiden och ont i större delar av min kropp av de monotona rörelserna. Men nu är jag klar. Och fint blev det. Nöjd är jag. Negativen till nästan fyratusen fotografier i en enda, prydligt organiserad pärm.
Och jag måste säga att det är något vackert över negativ. De är så små, men rymmer så otroligt mycket. Och herregud, alla minnen som väcktes när jag gick igenom dem. Samma, konkreta spår i tiden sätter inte de foton jag tar nu. De är ettor och nollor på min dator, och kan lätt som en plätt bara raderas - borta i all evighet. Negativen finns kvar. Jag måste bränna upp dem om jag vill glömma att de funnits. För en nostalgiker som mig är det något tilltalande över det...
(Men kanske kan man se det lite symboliskt - att bilderna från min barndom är förevigt inpräntade på negativ, men från och med två månader innan min nittonårsdag blev allt digitalt. Som att det är viktigare att minnas barndomen, att den kan man aldrig leva om. Livet som vuxen är på något sätt mindre definitivt.)


neg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback