lomografi
Förra våren var pappa fortfarande redaktör för en bilaga i DN. Och som redaktör skickas det en massa grejer till en, prylar som företag vill att man ska recensera. För det mesta är det bara skräp, men ibland kommer det riktigt roliga grejer. Varför ett företag skulle skickade en kamera till en resebilaga är för mig lite svårt att förstå, men pappa fick en i alla fall, hade ingen använding av den för tidningen men tänkte att han allt kände någon som tyckte om kameror. Så jag fick den. En lomografikamera.
Det är tydligen en trend. Just den här har en bildvinkel på 170 grader och är helt mekanisk utan några som helst finesser, mer än att linsen ser helt störd ut. Man kan inte ens ställa in bländare eller slutartid - man får helt enkelt gissa ifall ljuset är lagom eller inte.
Jag fotade med den i somras, men sen tappade jag liksom intresset och det är inte förrän nu, idag, som jag tagit klart rullen och fått den framkallad. Bilderna blev skojiga. Några blev alldeles mörka, alltså vet jag till nästa gång att det måste vara fullt solsken för att det ska bli något av bilderna, men annars blev det faktiskt bra. För att vara en kamera jag fått gratis i alla fall. De känns sådär suddigt-dålig-kvalitet-retro.
Några smakprov:
Det är tydligen en trend. Just den här har en bildvinkel på 170 grader och är helt mekanisk utan några som helst finesser, mer än att linsen ser helt störd ut. Man kan inte ens ställa in bländare eller slutartid - man får helt enkelt gissa ifall ljuset är lagom eller inte.
Jag fotade med den i somras, men sen tappade jag liksom intresset och det är inte förrän nu, idag, som jag tagit klart rullen och fått den framkallad. Bilderna blev skojiga. Några blev alldeles mörka, alltså vet jag till nästa gång att det måste vara fullt solsken för att det ska bli något av bilderna, men annars blev det faktiskt bra. För att vara en kamera jag fått gratis i alla fall. De känns sådär suddigt-dålig-kvalitet-retro.
Några smakprov:
Kommentarer
Trackback