jag <3 mina garn och stickor
Fyra veckor tog det. Sen fick stickningen följa med till universitetet och det svaga knäppandet från mina järnstickor ljöd i sal D7.
Jag tänkte att jag skulle ta det seriöst nu, på universitetet är det allvar. Men det fungerade inte, jag blev så spattig av att sitta ihopklämd i denna teaterliknande föreläsningssal, och då kändes det som att bättre att jag stickar än att jag börjar skriva dikter i marginalen på anteckningsblocket eller börjar viska för mig själv eller något annat uppmärksamhetskrävande som skulle få mig att tappa tråden helt från föreläsningen.
Ja, så numera stickar jag även på universitetet.
Jag tänkte att jag skulle ta det seriöst nu, på universitetet är det allvar. Men det fungerade inte, jag blev så spattig av att sitta ihopklämd i denna teaterliknande föreläsningssal, och då kändes det som att bättre att jag stickar än att jag börjar skriva dikter i marginalen på anteckningsblocket eller börjar viska för mig själv eller något annat uppmärksamhetskrävande som skulle få mig att tappa tråden helt från föreläsningen.
Ja, så numera stickar jag även på universitetet.
Kommentarer
Trackback