julkreativiteter
Igår natt fick jag för mig att jag skulle börja måla igen. Hela skolgången igenom var bild ett av mina favoritämnen och mina bildlärare älskade mig alltid (kunde inte någon ha varit lite originell?). Inte för att jag egentligen var så bra, förmodar jag, utan för att jag var så beskedlig, tänkte lagom mycket själv och alltid städade efter mig. Lärare är ganska lata. Sådär i allmänhet.
Men faktum kvarstår - jag tyckte verkligen om att måla och rita. Göra saker med mina händer. Det där med huvudbryderier har jag alltid haft en fallenhet för, men att åstadkomma något konkret, som går att se och känna på, det är på kort sikt så mycket roligare. Men efter den där kursen i estetisk verksamhet-bild&form i ettan, har jag i princip inte rört en pensel. (Nåja, bortsett från när vi målade på studentflakslakanen. Riktigt högklassig konst, det där.) Och fotograferandet har det varit lite si och så med, sen fotokursen i trean. Stickar gör jag, ohyggligt mycket, men annars är det inte mycket kvar av mina konstnärsambitioner.
Så igår natt bestämde jag mig för att plocka fram oljefärgerna jag fick av mammas vän konstnären i studentpresent och för att göra det lätt för mig tänkte jag att ett självporträtt är väl sådär lagom. Men jag kom inte längre än till kolskissen på duken. Det blev ju inte alls likt. Något sorts mänskligt var det väl, men inte fan var det jag. Och klockan var ju nästan två, så det kändes legitimt att bara lägga ifrån mig mitt fiasko och somna.
Men jag är en envis jävel, nu när jag börjat tänker jag fanimej inte sluta. Blyertsporträtt var det jag gjorde mest på egen hand när det begav sig. Det ska jag börja med igen. Lust att sitta modell?
Men faktum kvarstår - jag tyckte verkligen om att måla och rita. Göra saker med mina händer. Det där med huvudbryderier har jag alltid haft en fallenhet för, men att åstadkomma något konkret, som går att se och känna på, det är på kort sikt så mycket roligare. Men efter den där kursen i estetisk verksamhet-bild&form i ettan, har jag i princip inte rört en pensel. (Nåja, bortsett från när vi målade på studentflakslakanen. Riktigt högklassig konst, det där.) Och fotograferandet har det varit lite si och så med, sen fotokursen i trean. Stickar gör jag, ohyggligt mycket, men annars är det inte mycket kvar av mina konstnärsambitioner.
Så igår natt bestämde jag mig för att plocka fram oljefärgerna jag fick av mammas vän konstnären i studentpresent och för att göra det lätt för mig tänkte jag att ett självporträtt är väl sådär lagom. Men jag kom inte längre än till kolskissen på duken. Det blev ju inte alls likt. Något sorts mänskligt var det väl, men inte fan var det jag. Och klockan var ju nästan två, så det kändes legitimt att bara lägga ifrån mig mitt fiasko och somna.
Men jag är en envis jävel, nu när jag börjat tänker jag fanimej inte sluta. Blyertsporträtt var det jag gjorde mest på egen hand när det begav sig. Det ska jag börja med igen. Lust att sitta modell?
Kommentarer
Trackback