att sätta spår
Idag på jobbet kom en av alla dessa unga budkillar, han var från posten, jag tror att posten har bra utseende som meriterande. Killarna från posten som kom till mitt sommarjobb var också snygga. De ska ha namn och signatur från den som tar emot paketen. När jag sitter i receptionen blir det jag. Han kom in, plockade fram sin lilla handdator och sa: "Katja, va?". Han lämnade ett paket i förra veckan. Annars kommer aldrig postens bud under luncherna.
Såntdär gör mig glad. Att bli ihågkommen. Det händer inte så ofta. Det har hänt mer än en gång att en person som jag, tillexempel, läst matte med två lektioner i veckan i två år kommer fram till mig på en fest, skakar hand och presenterar sig som om vi aldrig träffats förr. "Vilken skola går du på då?"
Men den söta budkillen från posten kom ihåg mitt namn, trots att det enda jag gör är att le och skriva på. Det gjorde min dag.
Nu har jag fyradagarshelg. Det ska jag fira med en kopp varm choklad. Och jag ska baka minst två tårtor innan söndag. Bakning och gympa gör mig lycklig.
Såntdär gör mig glad. Att bli ihågkommen. Det händer inte så ofta. Det har hänt mer än en gång att en person som jag, tillexempel, läst matte med två lektioner i veckan i två år kommer fram till mig på en fest, skakar hand och presenterar sig som om vi aldrig träffats förr. "Vilken skola går du på då?"
Men den söta budkillen från posten kom ihåg mitt namn, trots att det enda jag gör är att le och skriva på. Det gjorde min dag.
Nu har jag fyradagarshelg. Det ska jag fira med en kopp varm choklad. Och jag ska baka minst två tårtor innan söndag. Bakning och gympa gör mig lycklig.
Kommentarer
Trackback