utifrånperspektiv

Igår gick jag lite på stan, slank in i en klädaffär för att prova jeans och det söta biträdet frågade om jag ville ha hjälp och jag sa att jag inte riktigt visste vilken storlek jag är och slängde ur mig ett nummer på måfå och hon sa nej, jag tror du är dethär och så gav hon mig två par i en storlek mindre. Jag fick knappt på mig dem. Jag ser alltså smalare ut än vad jag är. Som tjej borde det väl göra mig glad. Jag vet inte.

Och idag blev jag upplockad för andra gången av ivriga utbytesstudenter på universitetet, de såg liksom ut mig, det var inte som att de frågade varje person de mötte, nej, de såg mig och sög in mig som om jag var precis den de sökte, och så frågade de mig: "We're a group of Christians, are you interested in a Bible study class?" och jag undrar om det är så att jag ser kristen ut. Eller i behov av att studera bibeln. För det var andra gången, som jag kände mig sådär specifikt utplockad bland den anonyma mängd ungdomar som rör sig fram och tillbaka i universitetets lokaler.

Underligt, när man konfronteras sådär med omvärldens intryck av en, och det inte riktigt känns kompatibel med det intryck man själv har. Vem är det som har rätt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback