meningen med filosofin

Igår hade vi en liten pluggträff, jag och ett par av mina kära medstudenter. Vi skulle prata om värdeteorierna som det är meningen att vi ska förstå ut och in vid den pågående delkursens slut, men oundvikligen gled vi in på syftet. Denna ständiga mening. Varför läser vi värdeteori? Vad har vi för praktisk nytta av det, ute i den riktiga världen? Vi kunde inte komma fram till någonting som inte lät flummigt och väldigt abstrakt. Men att det hade vikt för våra fortsatta studier i filosofi kunde vi alla vara överens om.

Men det får mig att återkomma till frågan som är en av dem som skriker högst i mitt huvud för tillfället: Vad är meningen med att studera filosofi över huvud taget? Är det inte bara flummerier, och räcker då faktumet att jag tycker att det är kul som rättfärdigande?
Det är svårt. Om enda nyttan skulle vara nöjet, så kan jag fortfarande tycka att den här första kursen är helt försvarbar, för lite kul måste man ju ändå få ha, men om jag skulle vilja fortsätta? Skulle inte det bli lite slöseri med tid, kraft och pengar? För förr eller senare måste jag ju börja plugga de där som i slutändan kommer att leda till jobb. Jag kan inte hålla på och plugga saker bara för att i all evighet.
Häromhelgen berättade jag om mina grubblerier för en familjevän. Hon råkar vara norsk, och hon poängterade att i Norge tvingas alla läsa filosofi som första kurs på universitetet, innan de kan gå vidare till något annat. En termin eller så, jag vet inte exakt hur länge, men det måste ju innebära att i Norge anses filosofi vara av yttersta vikt. Så kanske är det inte så bortkastat ändå.

Och kanske är det med värdeteorin, som med filosofin i övrigt. Att även om det är svårt att komma på en konkret nytta av att plugga det, i stil med att för att kunna bygga en bro så måste man ha någorlunda koll på fysikens lagar, så behöver det inte betyda att det är helt värdelöst. Det kanske handlar om att lära sig ett sätt att tänka. En förmåga att förstå hur olika världen kan uppfattas beroende på vilken utgångspunkt man har. Att inte fastna i gamla spår bara för att det känns tryggt. Att utmana sig själv.
Om det är så man ska se på filosofin, så tror jag att världen skulle må mycket bättre om det fanns fler filosofer i den. För all nytta är inte direkt mätbar - men det behöver inte betyda att den inte finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback