[under uppförande]

Igår var min mamma på ett informationsmöte i Bagarmossens folkets hus som arrangerades av Skarpnäcks stadsdelsnämnd. När hon kom hem var hon sådär arg som bara min mamma kan bli - den lilla rosenrasande finskan, det är min mamma det. Men när hon berättade varför hon var arg, så måste jag säga att hennes ilska smittade av sig.

Informationsmötet hade handlat om att Skarpnäck i år har ett stort budgetunderskott. Skolorna säljs av för småslantar och en upprustning av våra förfallna parker är något vi kan glömma. Och anledningen till detta stora underskott beror på en reform (eller vad det nu heter på korrekt politikspråk) som Stockholms kommunfullmäktige genomfört som innebär att istället för att varje stadsdel får två potter pengar, en för skola, parkförvaltning och så vidare, och en för ekonomiskt bistånd (alltså socialbidrag) som förr, så får varje stadsdel bara en pott pengar. Förr fick denna andra pott bara användas till socialbidrag, och om en stadsdel fick ett överskott så fick de ge det som blev över till en annan stadsdel som hade underskott i socialbidragskassan.
Men numera är allt alltså sammanslaget, och varje stadsdel får bestämma mer eller mindre självständigt hur mycket de lägger ner på varje del av sina ansvarsområden. Och den här potten som tilldelas varje stadsdel tar ingen hänsyn till den sociala situationen för stadsdelens invånare. Som min mamma förstod det får Östermalm lika mycket pengar som Skarpnäck. (Och jag har försökt läsa budgetrapporter och grejer på nätet för att få lite mer kött på benen, och allt pekar mot att hon förstått rätt. Fast vi kan ju båda ha fel, det där myndighetsspråket är som rena kinesiskan.) För en förort som Skarpnäck, där det finns förhållandevis många bidragstagare, innebär detta att när bidragen är betalade, så finns det mindre pengar över för annat än för en stadsdel som Östermalm (tänker jag mig) där bidragstagarna nog är ganska få.
Skarpnäcks stadsdel är ju inte bara Skarpnäck i sig, utan även större delen av förortferna kring tunnelbanans gröna linje 17. Majoriteten av bostäderna här är fortfarande hyresrätter. Och för att ge ett konkret exempel, så vet jag att när Skarpnäck byggdes på 1980-talet, så tänkte de specifikt på att göra det handikappanpassat, och det finns handikapplägenheter i nästan varje hus i den ursprungliga delen av Skarpnäck. Och i Bagarmossen finns det flera gruppboenden. Det är såna här invånare som gör att Skarpnäck har ett sånt stort budgetunderskott.

Och nu undrar jag var logiken i det här ligger? Är det meningen att vi ska slänga ut socialbidragstagarna så att vi har råd att ge våra barn en bra skola? Var ligger rättvisan i att stadsdelar där invånarna redan är så rika att de har råd att bo i innerstan (där det mesta är bostadsrätter och priserna alltså ohyggliga) ska få mest pengar över till barnomsorg och parkvård? Vari ligger logiken i att "straffa" stadsdelar som tar emot handikappade och andra som inte riktigt kan stå på egna ben?
Kommunfullmäktige (läs: moderaterna) sänder oss ett tydligt budskap. Den starkes rätt hävdar de. Följ reglerna och tjäna (mycket) pengar och för guds skull - flytta dit andra likasinnade bor. De som inte passar in har ingen plats i samhället, låt dem dra ner varandra i skiten ute i sina förorter. Slut den onda cirkeln. They are not our problem.

Jag kan ju förstås ha fått allting om bakfoten. Informera mig gärna om det i så fall. Jag har fortfarande inte tappat hoppet om att alliansen ska visa sig vara åtminstone lite humana. Inte fullkomliga idioter. Men det ser mörkt ut.