rondellhundar och yttrandefrihet

Igår medan jag lagade mat lyssnade jag på radio. P3 Kvällspasset. Kvällens ämne var rondellhundarna som konstnären döpt till Mohammed och de våldsamma protester som dessa orsakat i muslimska länder. Lyssnare fick ringa in och säga vad de tyckte. Självklart var det ett par muslimer som ringde in och uttryckte sin irritation över bristen på respekt från västvärldens håll. Men desto fler var de arga (manliga) lyssnarna som tyckte att det daltas för mycket med muslimer, att vi i Europa inte kan krävas att inskränka vår yttrandefrihet för att inte göra muslimer ledsna. Medan jag hackade zucchini lyssnade jag på de olika rösterna och började tänka själv. Hur förhåller jag mig i den här debatten?

Jag förstår dem som menar att vi inte kan inskränka på vår yttrandefrihet. Jag tycker att man alltid ska försöka tänka sig in i andras situation och respektera dem, trots att man kanske inte själv förstår varför de reagerar som de gör. Men det är farligt att visa för stor respekt när det kommer till yttrandefriheten. Man kan inte alltid låta bli att såra andras känslor, om det gör att demokratin blir lidande.
Men ändå kan jag inte hålla med dem som menar att det är bra att det publiceras karikatyrer och ställs ut rondellhundar av Mohammed. Att det är själva kärnan av yttrandefriheten, att kritisera sånt man inte anser vara bra. Men jag frågar mig: Vad är nyttan? Vad åstadkommer de, annat än raseri?
Meningen med yttrandefrihet är till exempel att kunna kritisera makten för att upprätthålla demokratin. Konstnärerna säger att de genom sina verk kritiserar bristen på demokrati i många muslimska länder. Och de skulle göra helt rätt, om det var så att de genom sin kritik skapade större medvetenhet i de muslimska länderna. Men det enda de gör nu är att provocera. Kritiken når inte fram. Det enda de åstadkommer är en ännu djupare klyfta mellan muslimer och oss i väst.
Förändringen måste komma inifrån. Det är inget som kan påtvingas, då stannar det bara på ytan och motarbetas. Och människor som känner sig kränkta är inte såvärst benägna att börja analysera och ta till sig kritik utifrån. Ända från första klass får vi lära oss vikten av konstruktiv kritik. Provokation är inte rätt sätt att få människor att tänka om. Det blir istället en sorts överlägsen jargong som signalerar att vi anser oss bättre, moraliskt överlägsna.

Jag anser inte att konstnärerna ska låta bli att avbilda Mohammed på grund av respekt för andras kultur. Jag tycker att de ska låta bli, eftersom det inte fyller det syfte de vill åstadkomma - ökad medvetenhet. Hitta på något annat sätt att upplysa de stackars musilmerna på och låt dem ha sin profet ifred.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback