K

Jag satt på en bänk framför dungen vid lekparken, dungen som jag när jag var liten tyckte var enorm, men som jag nu inser inte är större än en tennisplan, och läste Tomas Tranströmer. I en dikt använde han sig av ordet domkyrkoklockklang.
Och jag undrar: är det inte alldeles fantastiskt? Ordet alltså. Rent fonetiskt.


DOMKYRKOKLOCKKLANG

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback