autodidakt

Om jag glömt att nämna det, så stickar jag på en kofta just nu. När de där tumvantarna blev klara kunde jag bara inte få mig till att sluta, så jag fortsatte med samma klarröda garn som jag tagit med mig hem efter mormors begravning i vintras och påbörjade den Mont Blanc-bestigning det innebär att sticka en kofta. Om jag fortfarande gått i skolan hade det inte varit något problem, då hade jag blivit klar med den på nolltid. (Förra året stickade jag nästan på varenda lektion. Fem timmar om dagen. Det var en överlevnadsstrategi, enda sättet för mig att kunna koncentrera mig på undervisningen och inte börja tänka på allt det där andra, eller somna. Jag stickade min mandalahalsduk, som till slut blev en sådär fem meter lång, innan jag sprätte upp den.) Men nu kan jag bara sticka när jag ser på TV, och jag kan bara inte få mig till att se på TV hur mycket som helst. Så det går långsamt framåt.
Jag ber mamma om hjälp ibland. Ber henne att kolla hur bakstycket funkar mot min rygg och så, mäta där jag inte kommer åt. Och varje gång suckar hon och säger att egentligen måste du sticka efter ett mönster om det ska bli rätt och då blir det min tur att sucka och gå in på mitt rum.
För att vara ärlig, så orkar jag inte. Jag kan sprätta upp och sticka om hur många gånger som helst, men att lista ut hur ett mönster fungerar pallar jag inte. Hittills har det gått bra. Mina tumvantar är riktigt snygga, helt stickade på känsla.

Men det där med brist på intresse för att läsa mönster gäller inte bara stickningen. Det är underligt hur stor motvilja en läslus som jag har inför att läsa facklitteratur om annat än mina rent vetenskapliga intressen. Essäer om filosofi läser jag gärna, biografier om historiska personer och sånt, men när det kommer till böcker om mer praktiska saker så bara vill jag inte.
Till exempel, jag kan ingenting om hästar. Jag har ridit i tio år och har inte läst en enda fackbok om hästar. Allt jag kan om hästar är sånt som sitter i kroppen, sånt jag har lärt mig genom att umgås med hästarna - och genom att lyssna uppmärksamt på de få teorilektioner och kurser jag varit på. Och, jag menar, det är inte alltid så bra att bara kunna sånt man lärt sig i stallet. Jag kan inget om hästsjukdomar, foder utöver de allra vanligaste, hästens anatomi och så vidare.
Samma sak gäller med datorn. Jag har aldrig tagit något datakörkort. Photoshop har jag lärt mig genom att testa, sitta i timmar och prova alla olika reglagen, vad som händer med bilden om man använder det filtret eller ändrar mängden av den färgen. Och ändå sitter jag mycket vid datorn, flera timmar dagligen som det är nu.
Till och med när jag lagar mat måste jag hitta på själv. Även när jag lagar efter ett recept, har jag alltid i mer kryddor eller smör eller vin eller spenat. Oftast blir det jättebra, men ibland blir det bara katastrof.

Jag är helt enklet autodidakt. Självlärd. Jag vill testa själv. Jag har fått för mig att jag lär mig bäst genom erfarenhet. Men nu undrar jag om jag ändå inte går miste om mycket genom att undvika allt vad mönster, teoriböcker och manualer heter.

Kommentarer
Postat av: Rose - Pink Rose Bloggen

Hoppas du sover gott! Kramar!

Postat av: pontus

Trevlig titel. Det är inte många som kan det ordet, haha.

2007-10-04 @ 20:34:31
URL: http://thehardcore.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback