årstidernas växlingar

Mörkret kommer alltid som en chock. Varje år står jag vid fönstret och förundras över att det redan är kolsvart trots att klockan bara är halv fem. På samma sätt som den första blåsippan varje år får mig att gå på moln. Den första snön får mig att släppa allt och bara titta på den. Som om jag hade ett minne som en guldfisk.
Men det kanske är bra att vi glömmer. Livet blir så fullt av överraskningar då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback