studentskivan
På tisdag har vi vår studentskiva. Jag vet att jag borde se fram emot det, att det borde bli typ årets kväll. Men jag har börjat känna avsmak för allt var studentskiva heter. Det är jag, Anna och Sandra som fixat allt, vi har slitit med bokningar och tjatat på klasskamrater för att få dem att betala i tid. Alltmedan responsen från klassen varit övervägande negativ. Vi frågar om vi ska ha något tema på skivan - och tillbringar en halvtimmes livlig diskussion åt hur jobbigt det skulle vara med ett tema. Det känns helt meningslöst att föreslå något sorts sammanhållningskrävande över huvud taget. Det känns som att vi gjort våra klasskamrater en otjänst genom att försöka arrangera allt, att vi ligger högst upp på deras jobbiga-personer-lista. Men efteråt har flera kommit fram och sagt hur duktiga de tycker att vi varit, och tappra, och att det ju faktiskt skulle vara kul med ett tema... Varför är det så svårt att uttrycka något sånt som en klass? Är det bara i vår klass? Det är som att alla går i baklås i klassrummet.
Och sen är det hela det här konceptet med skivor. Jag har börjat tycka att det är motbjudande. Ett kapitalistiskt jippo. Det handlar inte om att ha kul med sin klass, det är klubbägare som hittat på ett sätt att tjäna pengar på sina lokaler mitt i veckan. Och det gör oss alla till små Kalle Ankor med dollartecken i ögonen. Jag drar mig för att fråga mina vänner om de vill komma, för jag vet ärligt talat inte om jag gör det för att jag tycker om deras sällskap så mycket att jag vill att de ska vara där och fira min kommande stundent med mig, eller om det är för att jag vill få tillbaka pengarna jag lagt ut. Självklart vill jag ha mina vänner där, självklart är mitt motiv att de skulle bidra till att göra min kväll fantastisk, men jag känner mig ändå så ... smutsig ... girig när jag frågar. Smutsig, för att jag vet att pengarna kanske gömmer sig i bakhuvudet. Att jag har dolda motiv. Jag hade mycket hellre hyrt en vanlig lokal och haft klassfest för att fira studenten. Det hade känts mycket ärligare, på något sätt, utan baktankar. Bättre för psyket, trots att det antagligen inte hade varit lika kul, i alla fall inte med den klass som jag går i.
Men för all del, dyk gärna upp på Moatjé på tisdag. Det blir säkert jättekul, trots allt.
Och sen är det hela det här konceptet med skivor. Jag har börjat tycka att det är motbjudande. Ett kapitalistiskt jippo. Det handlar inte om att ha kul med sin klass, det är klubbägare som hittat på ett sätt att tjäna pengar på sina lokaler mitt i veckan. Och det gör oss alla till små Kalle Ankor med dollartecken i ögonen. Jag drar mig för att fråga mina vänner om de vill komma, för jag vet ärligt talat inte om jag gör det för att jag tycker om deras sällskap så mycket att jag vill att de ska vara där och fira min kommande stundent med mig, eller om det är för att jag vill få tillbaka pengarna jag lagt ut. Självklart vill jag ha mina vänner där, självklart är mitt motiv att de skulle bidra till att göra min kväll fantastisk, men jag känner mig ändå så ... smutsig ... girig när jag frågar. Smutsig, för att jag vet att pengarna kanske gömmer sig i bakhuvudet. Att jag har dolda motiv. Jag hade mycket hellre hyrt en vanlig lokal och haft klassfest för att fira studenten. Det hade känts mycket ärligare, på något sätt, utan baktankar. Bättre för psyket, trots att det antagligen inte hade varit lika kul, i alla fall inte med den klass som jag går i.
Men för all del, dyk gärna upp på Moatjé på tisdag. Det blir säkert jättekul, trots allt.
Kommentarer
Trackback