en irriterad tiger
Jag läser Montecore av Jonas Hassen Khemiri nu. Jag läste Ett öga rött när den kom ut men tyckte inte om den. Jag kunde inte relatera. Sen, något år senare, kom han till Södra och hade boksnack och plötsligt fick boken helt nya djup. Plötsligt blev boken bra. I retroperspektiv. Efter det har jag läst intervjuer med honom. Jag har sett honom på tv. Han är så intellektuell. Urbilden av den svåra poeten. Men jag undrar vad meningen med en bok är som kräver att författaren ska förklara den för att man ska förstå syftet med den.
Och nu läser jag alltså hans andra bok, Montecore, den som kunde ha fått augustpriset förra året. Och med den är det lite samma grej, fast ändå annorlunda. Han tar på sig ett språk. Igen. I Ett öga rött var det en sorts bruten svenska, i Montecore är det en annan. Och den är bra. Jag tycker om den. Men den gör Jonas Hassen Khemiri bara ännu svårare för mig att förstå. Vem är han? Vad vill han? Är han verkligen så intellektuell och djup och svår och pretentiös som han verkar, eller driver han med oss? Sitter han egentligen och skrattar åt oss allihop? Jag förstår verkligen inte! Han skriver böcker där han byter språk som en kameleont och jag kan inte sätta fingret på honom.
Annars är det jag som brukar driva med folk. Det är jag som ser igenom dem. Det är jag som spelar överdrivet pretentiös och djup och sen skruvar till det så att det snurrar i folks huvuden. Är Jonas Hassen Khemiri min överman? Är det kanske därför jag blir så irriterad på honom? Alldeles otroligt irriterad, jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig över honom i diskussioner tillsammans med vänner, upprörd på ett sätt som jag annars sällan blir på sånadär triviala saker som kan betecknas skvaller. Jonas Hassen Khemiri väcker något starkt i mig, en irrationell irritation som jag inte riktigt förstår var den kommer ifrån.
Och nu läser jag alltså hans andra bok, Montecore, den som kunde ha fått augustpriset förra året. Och med den är det lite samma grej, fast ändå annorlunda. Han tar på sig ett språk. Igen. I Ett öga rött var det en sorts bruten svenska, i Montecore är det en annan. Och den är bra. Jag tycker om den. Men den gör Jonas Hassen Khemiri bara ännu svårare för mig att förstå. Vem är han? Vad vill han? Är han verkligen så intellektuell och djup och svår och pretentiös som han verkar, eller driver han med oss? Sitter han egentligen och skrattar åt oss allihop? Jag förstår verkligen inte! Han skriver böcker där han byter språk som en kameleont och jag kan inte sätta fingret på honom.
Annars är det jag som brukar driva med folk. Det är jag som ser igenom dem. Det är jag som spelar överdrivet pretentiös och djup och sen skruvar till det så att det snurrar i folks huvuden. Är Jonas Hassen Khemiri min överman? Är det kanske därför jag blir så irriterad på honom? Alldeles otroligt irriterad, jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig över honom i diskussioner tillsammans med vänner, upprörd på ett sätt som jag annars sällan blir på sånadär triviala saker som kan betecknas skvaller. Jonas Hassen Khemiri väcker något starkt i mig, en irrationell irritation som jag inte riktigt förstår var den kommer ifrån.
Kommentarer
Trackback