[under uppförande]

Jag är glad i dig
tanken på dig får mitt sköte
att kittelsvida och fukta sig
det sträcker sig mot att tala
det känner dig redan komma
det lever sitt liv oberört
av att jag lagt mig
    för att sova

Lär mig tala så om allt
som mitt sköte talar med dig
    och skrattar




Jag satt på pendeltåget tillbaka till stan och läste Ann Smith. (Hon är min farmors kusin. Hon skriver om Koster. Bara därför skulle jag kunna älska henne.)
Det var hett och det var vackert. Det fyllde mig med hopp. Det påminde mig om alla de där små sakerna, de jag redan bär inom mig. Alla små saker i andra. Vi måste bara lära att dela med oss. Jag behöver bara öppna mitt hjärta.