finlandssommar
Det finns saker som för mig hör till sommaren lika mycket som solsken och varma regn och jordgubbar och glass. En av de där sakerna är de finska torgen. Något som knappt finns i Sverige, men i varenda stad i Finland om somrarna, bönder som säljer sina grönsaker, bagare som säljer sina bröd, hantverkare som säljer sina hantverk, fiskstånd, torgcaféer. Att där äta frukost på en grismunk (munk i formen av en gris med sylt i) och finsk Jaffa-läsk. Att sitta och se på människor gå förbi, köpa sina grönsaker och bröd, lyssna på när de pratar finska, det är så mycket sommar över torgen att jag inte kan annat än att vara lycklig den stunden jag sitter där.
En annan sak som är sommar är mammas vän Erja. Hon och mamma har känt varandra sen någon gång i början av tjugoårsåldern och jag har träffat henne minst en gång om året i hela mitt liv och det är något fint med såna människor. Hon har så många berättelser om mig och hon är så bra på att berätta och ännu bättre på att lyssna och hon har alltid lyssnat på mig som om mina ord vägde lika tungt som någon annans, även när jag var nio och sur för att mamma tvingade med mig till Åland (där Erja bodde då) så lyssnade hon på mig med allvarliga ögon och la lika stor vikt vid mina ord som vid mammas. Hon är dokumentärfilmare och har inga egna barn, men ändå är hon den människa som har bäst hand med barn som jag känner.
Igår när vi var på sightseeing i Helsingfors berättade hon en av alla de där historierna från när jag var liten. Hon har en gudson, Joonas, som jag lekte mycket med om somrarna när jag var i Finland, men när jag var sju ungefär flyttade Erja till Åland och det blev inte av att jag träffade Joonas på egen hand och när hon kom tillbaka till Helsingfors så var jag så gammal att jag inte behövde några lekkamrater längre och alltså har jag inte träffat honom sen jag var sju. Så jag minns honom knappt. Men som sagt, vi lekte mycket när jag var liten.
Och när vi åkte spårvagn in till centrum berättade Erja, att Joonas en gång tog min Kalle Anka-tidning, vilket fick mig att gå och klaga hos mamma. Men då svarade mamma:
- Så gör de, männen, bara tar och tar, om man inte är skarp med dem.
Redan då, som femåring, fick jag feministföreläsningar av mor min. Kan jag då hjälpa att jag är som jag är?
En annan sak som är sommar är mammas vän Erja. Hon och mamma har känt varandra sen någon gång i början av tjugoårsåldern och jag har träffat henne minst en gång om året i hela mitt liv och det är något fint med såna människor. Hon har så många berättelser om mig och hon är så bra på att berätta och ännu bättre på att lyssna och hon har alltid lyssnat på mig som om mina ord vägde lika tungt som någon annans, även när jag var nio och sur för att mamma tvingade med mig till Åland (där Erja bodde då) så lyssnade hon på mig med allvarliga ögon och la lika stor vikt vid mina ord som vid mammas. Hon är dokumentärfilmare och har inga egna barn, men ändå är hon den människa som har bäst hand med barn som jag känner.
Igår när vi var på sightseeing i Helsingfors berättade hon en av alla de där historierna från när jag var liten. Hon har en gudson, Joonas, som jag lekte mycket med om somrarna när jag var i Finland, men när jag var sju ungefär flyttade Erja till Åland och det blev inte av att jag träffade Joonas på egen hand och när hon kom tillbaka till Helsingfors så var jag så gammal att jag inte behövde några lekkamrater längre och alltså har jag inte träffat honom sen jag var sju. Så jag minns honom knappt. Men som sagt, vi lekte mycket när jag var liten.
Och när vi åkte spårvagn in till centrum berättade Erja, att Joonas en gång tog min Kalle Anka-tidning, vilket fick mig att gå och klaga hos mamma. Men då svarade mamma:
- Så gör de, männen, bara tar och tar, om man inte är skarp med dem.
Redan då, som femåring, fick jag feministföreläsningar av mor min. Kan jag då hjälpa att jag är som jag är?
Kommentarer
Trackback