kärlekssångerna

Det var lördagseftermiddag och jag försökte göra ett talmanus och lyssnade på Maries fina blandskiva och så slog det mig: Hur står musikerna ut? Tillåt mig förklara:

När jag misslyckats med mina försök till förälskelser, och hittills har jag väl egentligen aldrig lyckats, hanterar jag smärtan genom att försöka låta bli att tänka. Jag tror inte på att glömma, jag tror inte på att bränna fotografier och ägodelar, jag tror på att minnas. I slutändan. Men när smärtan fortfarande är påtagligt nära, nästan så att den går att vidröra, då tror jag på att inte tänka på. Jag undviker allt som skulle kunna påminna mig om smärtans källa - jag lyssnar inte på musiken som jag associerar med honom, jag går inte till platserna vi varit på tillsammans, jag ändrar mina internetvanor. Det kan låta som en noga uttänkt strategi, men det är det inte. Det har bara blivit så. Jag vill undvika att ligga på golvet, gråta och tycka synd om mig själv. Alltså kör jag med att ignorera istället. Och det har fungerat ganska bra, jag menar, jag har tagit mig ur det mesta utan några alltför allvarliga men.

Men hur gör man som musiker - eller konstnär överhuvudtaget? Det finns miljontals vackra sånger om kärlekar och I-could-drink-a-case-of-you-darling-and-I-would-still-be-on-my-feet och vi älskar dem och vill höra dem live. Men det måste ju ha hänt många gånger att man blivit för full eller att duet vänt en ryggen vid det laget när musikern kommer upp på scen, hur gör de då? De måste ändå sjunga de där vackra sångerna som de skrev till något som var så vackert men som föll i spillror och bli påminda om sina misslyckanden och smärtor och hur ska man då någonsin komma ur det? Vilken pers det måste vara att stå där och hålla upp humöret och sjunga om någon som man när man skrev låten älskade men som man numera hatar. Det kanske är därför det skrivs så många now-I-know-what-I-don't-want-I-learned-it-with-you och when-I-scratch-my-nails-down-someone-elses-back-I-hope-you-feel-it-låtar. Något att avreagera sig på efter att ha fått sitt hjärta krossat all over again.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback