nittonårsdagen
Efter att pappa, Anna och Aron åkt iväg till landet och mamma och Sinikka ringt och grattat och jag satt på mobilen som pep om åtminstone tre grattismess (jag är inte bortglömd!), tänkte jag att jag skulle plugga lite. Jag spred ut alla papper över sängen, men sen kändes det bara så tråkigt och jag tänkte att det är ju ändå min födelsedag. Jag får helt enkelt förklara det för Hans och Lisa. Så jag började titta i gamla album istället. Riktigt gamla album. Från när jag var bäbis och fram till att jag var tolv sådär. Vilken skatt! Jag var en riktig liten tjockis när jag var liten, som de flesta barn, och inte speciellt söt. Men redan som nyfödd känner man igen mig på mina ögon, den där lilla snedheten. Ibland (oftast) är det bra att ha en pappa som är fotointresserad. Det blir så mycket lättare att minnas då.
Vindögda Katja fyller två (det är en kunskap jag glömt, numera kan jag inte,
hur mycket jag än försöker, se i kors), och gud vad ung pappa ser ut!
Treåriga Katja diskuterar politik med sin dåvarande bästis Lina
Sen kom Frida och Natalia och åt chokladmoussetårta (jag tycker om att baka, varför gör jag det så sällan?) och diskuterade könsroller, förälskelser och klasskompisar med mig. Det var fint. Nu sitter jag i den tomma, mörka lägenheten vid datorn med en bukett rosor brevid mig (de doftar), lyssnar på Robyn (min fösta idol, redan när jag var sju lyssnade jag på henne. Och det känns som att hon utvecklats med mig - "Do you really want me" var ju perfekt när jag var sju och sen var det soul med "My truth" när jag var elva och så nu såntdär elektroniskt med mycket bas. Få musiker har väl bytt genrer som hon) och dricker choklad- och mintte, som jag fick av Frida och Natalia, ur en av kopparna som jag fick av Frida och Natalia. Det blev en stillsam, lugn födelsedag. Precis som jag ville. Nu känns det som att jag kan ta världen igen.
Vindögda Katja fyller två (det är en kunskap jag glömt, numera kan jag inte,
hur mycket jag än försöker, se i kors), och gud vad ung pappa ser ut!
Treåriga Katja diskuterar politik med sin dåvarande bästis Lina
Sen kom Frida och Natalia och åt chokladmoussetårta (jag tycker om att baka, varför gör jag det så sällan?) och diskuterade könsroller, förälskelser och klasskompisar med mig. Det var fint. Nu sitter jag i den tomma, mörka lägenheten vid datorn med en bukett rosor brevid mig (de doftar), lyssnar på Robyn (min fösta idol, redan när jag var sju lyssnade jag på henne. Och det känns som att hon utvecklats med mig - "Do you really want me" var ju perfekt när jag var sju och sen var det soul med "My truth" när jag var elva och så nu såntdär elektroniskt med mycket bas. Få musiker har väl bytt genrer som hon) och dricker choklad- och mintte, som jag fick av Frida och Natalia, ur en av kopparna som jag fick av Frida och Natalia. Det blev en stillsam, lugn födelsedag. Precis som jag ville. Nu känns det som att jag kan ta världen igen.
Kommentarer
Trackback