hur ska vi göra med maten?

Vi ser många dokumentärer nu på geografin. Vi ser alltid många dokumentärer med Eva. Men just de här dokumentärerna är lite speciella. De ingår i vårt globaliseringstema och handlar alla om hur sjuk världen är på olika sätt. Genmodifierat vete, arsenikvatten i Bangladesh, obefintlig äganderätt i Etiopien. Jag vet inte vad som är meningen med det här globaliseringstemat vi har, men mig får det i alla fall att känna att världen är påväg att gå under - det finns alldeles för många fel för att de få som bryr sig ska kunna rätta till dem. Det är lite som med boken "Korpens sång" av Per Nilsson som jag läste i sjuan. Den handlar om en föreläsare som får ungdomar att ta självmord för att han får dem att tro att det är det enda som kan rädda världen. Människan är i grund och botten ond, ungefär så.

Nu senast såg vi en film som hette "Vi föder världen". Den handlade om matproduktion i världen. Det var många scener från en kycklingfabrik, på hur de små söta gula kycklingarna åkte på rullband och sen hur de hängdes uppochner och fick huvudena avskurna i olika maskiner. Mycket blod. Men det var inte det som gjorde intryck på mig med den här filmen. Jag är inte speciellt blödig, och de flesta av mina vänner är vegetarianer och har visat mig foton och berättat historier och jag VET hur fabriksdjuren blir behandlade. Kalla mig för ett monster, men det gäller att välja sina krig. Nej, det som gjorde intryck på mig var något de sa på filmen, samtidigt som de flög över områden som för bara några år sen varit en del av Amazonas regnskog, men som nu är fält där det odlas genmodifierade sojabönor som huvudsakligen skeppas till USA, Asien och Europa som djurfoder. DET gav mig andnöd.

Först är det ju hela grejen med genmodifierade grödor, patent och utnyttjanden, den debatten har vi fört tillräckligt med Ellie på engelskan. Men att Amazonas skövlas för att vår hunger efter hamburgare och Chicken McNuggets ska få proteintillskott, det visste jag inte. Allt är verkligen sammankopplat. Världen är verkligen global, allt hör samman och allting jag gör sätter spår någonstans, även om jag kanske inte ser det själv. Genom att äta en köttbulle kanske jag bidrar till att ännu ett par regnskogsträd huggs ner. Genom att köpa en bukett blommor på Södermalmstorg kanske ännu ett par ecuadorianska barn blir utan mat, för att inte tala om flygfraktens koldioxidutsläpp. Jag blev sugen på pannkakor igår, men när jag stod där och slog i äggen i bunken kunde jag inte låta bli att fundera över ifall de här hönsen ätit sojapulver från Amazonas och det gav mig dåligt samvete. Fast det var ekologiska ägg från frigående höns som ätit ekologiskt foder, och genmodifierad soja är väl ändå inte ekologisk? Kommer jag till slut inte kunna göra någonting? Äta, resa, ta ett bad, blogga (fatta hur mycket elektricitet det går åt till att hålla igång allt dethär)?

Ikväll hade pappa och Anna en liten födelsedagsmiddag åt mig. Jag fyller ju nitton imorgon. Ja må hon leva och ett 1 GB-minneskort till kameran fick jag. För ovanlighetens skull drack jag ett glas vin också. Och njöt av lammsteken som pappa gjort. Men jag tänkte på överbelastning av betesmarker och proteintillskott och transporter. Jag ställde lite försynt frågan "Varifrån kommer den?" och pappa svarade "Sörmland". Då kände jag att jag lugnt kunde äta. Svenskt lamm köpt dirket från uppfödaren och ungspotatis, det ska jag väl ändå kunna äta med gott samvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback